Idag är jag sjuk och hemma från jobbet och vad passar då bättre än att slösa bort lite extra tid på Internetdejting? Med kaffekoppen i högsta hugg och c-vitaminbruset inom räckhåll surfar jag genom sida efter sida med potential Mr Rights… ..or so they claim.
 fitta, fitta, fitta, fitta, kuk, kuk, knulla, bög, runka, hångla
Alltså, alla skriver ju på sina profiler att de är trevliga, roliga, smarta, snygga (ibland finns det bildbevis och ibland ska vi bara tro dem på deras ord) och alldeles underbara. QX är alltså ett nät-community som är helt överbefolkat av mer eller mindre perfekta killar som, trots att de uppfyller alla krav i alla kategorier, ändå är singlar. Man kan ju tycka att åtminstone Någon skulle knipa det där ärkehugget som bara går runt och väntar på att bli plockad?
Prinsesspartiet (i egenskap av hobbypsykolog) tror att problemet är iallafall tvåfaldigt:
1) De självutnämnda hunkarna VÄNTAR på den berömde (men sällan skådade) riddaren på vit springare. Han ska ju komma en dag, det utlovas i alla sagoböcker och hollywoodfilmer, så det är bara att sätta på kaffet, ta fram kanelbullarna och ta på sig snyggaste kallingarna så man är beredd.
2) Alla hunkarna SKRÄMMER BORT potentiella friare genom att försöka verka svårflörtade i sin presstext, genom att framställa sig själva som o t r o l i g t intressanta och äventyrliga eller genom att ha bilder av (er)kända hunkar i sina fotoalbum och skriva ”mums” under bilden. (Det sistanämnda är ganska korkat då de flesta som har ett uns självinsikt inte skulle jämföra sig med Brad Pitt och alltså genast surfar vidare)
Prinsesspartiet har ingen lösning på problemet med det överväldigande antalet perfekta singelkillar, utom möjligen att de skulle prova på att stänga av datorn, och träffa nån i verkliga livet. Fast det är klart, det kan ju vara lite skrämmande.
Fråga inte för vem bröllopsklockan klämtar… Den klämtar iallafall inte för dig!