Ållrajt, jag har mer eller mindre lovat att jag inte ska skriva om mode eller skvaller men ibland faller även Prinsesspartiet till föga och hemfaller åt rent oförfalskat habegär!
helgen efter lönen är det redan lite tomt i kassan efter att alla räkningar ska betalas och den månghövdade hydran CSN ska blidkas (förr krävde draken ett enkelt skrovmål baserat på vackra jungfrur en gång om året, numera är det blod, svett, tårar och halva månadslönen som gäller!).
När pengarna tryter gör man som man alltid gör, man fönstershoppar och drömmer om bättre tider. Dessvärre har vi nu det internationella butiksfönstret Internet som lockar och frestar med godsaker för alla smaker. Kontot tomt + internet = receptet på välfärdsfrustration! Inte för att jag svälter, eller fryser eller saknar tak över huvudet, men när mina ögon drabbas av senaste kollektionerna från Yigal AzrouëlCreep by Hiroshi Awai, eller Comme des Garçons då undrar jag om det inte är dags att ta fram paljettbalaklavan och slangbellan och ta sikte mot närmsta bank..
Det är ändå tur att jag är en balanserad och förnuftig människa som inte faller i lyxfällorna som gapar vida som kratrar på nätet. Tacka vet jag en enkel kopp thé (Organic Japanese Matcha… oh no, materialistvarning igen) och en stunds meditation (på handgjorda meditationspallen av lönn och körsbärsträ… herregud jag är en andlig materialist också…)
Hur man än vrider och vänder sig, så står det alltid en profithungrig säljare där och lockar en att spendera sina stackars slantar, oavsett om det gäller att betala överpriser för barnarbetade lyxplagg eller om det gäller att investera i en ”andlig” identitet..
Jag väljer nu, med skammens rodnad, att komma ut som den lilla closet consumer jag nu är. Hej Världen!
Sponsrad av Prinsesspartiet