När jag tittade ut genom fönstret nu på morgonen såg jag, inte att Marsianerna landat eller att någon klätt in hela kvarteret i rosa fluff, men att FROSTEN har kommit.
Jag är verkligen INTE en vintermänniska. Och när jag skriver det menar jagVERKLIGEN INTE en vintermänniska. Tomtar, snöbollskrig, julklappar, skidåkning etc är inte min kopp te med ens en ynka promille.
Men, när vintern kryper på får man göra det bästa av situationen. Man måste bli bättre på att ta hand om sig. Äta bra, sova bra, röra på sig, bädda in sina sinnen i ovan nämnda fluff så att man står ut till dess solen blygt kikar fram igen i slutet av februari.
Så vad gör man då när man tittar ut på lördagmorgonen och ser att Ondskan har börjat klättra på fönstret och genom alkemisk konst förvandlat gräsmattan till silver? Jo formeln är enkel:
Till detta lägger vi några minuter av improvisation med dålig upplösning för att dölja påsarna under ögonen och glutenmagen som hänger ovanför byxkanten 😉
Et Voila! Framgångskoncept för välbefinnande som håller i sig resten av dagen!
Prinsesspartiet bugar för den här gången och gör sorti :)