Efter några koppar grönt te och lite meditationsmarathon blir det strax sängen. Men innan dess tänkte jag, till grannarnas förtret, sjunga lilla nattasången. Ikväll blir det ”An Evening Hymn” av Henry Purcell.. Vacker musik, kanske lite väl sakralt (därav den skenheliga blicken, eller om det var nån mindre oskyldig ört i teet som utövade sitt inflytande).
I vilket fall, så är det viktigt att man kan bjussa lite på sig själv. Särskilt idag då man måste vara så himla perfekt och glassig från det att man sig hasar ur sängen till dess man sussar gott i den samma. Konsten att bjuda på sig själv, att vara okej fastän man inte är perfekt, är ett trick som vi skandinaver inte riktigt har lärt oss än. Därför bryter jag isen och bjuder på lite less-than-perfect sång.
Välmenande toner från en trött Prinsessa:

God Natt önskar Prinsesspartiet :)