Jag vaknade upp med en vag känsla av obehag. Någonting var inte helt rätt: världen tycktes vara lite mattare i färgerna, alla ljud var lite dämpade och den sedvanliga sprudlande livsglädjen som man alltid förknippar med att kliva upp i svinottan var liksom bortblåst. Det var med en stigande känsla av förfäran eller kanske rentav namnlös fasa som jag öppnade sovrumsdörren och tassade ut i köket.
Kusten verkade vara klar, inga monster på lur under köksbordet, inga psykotiska fans väntade i kylskåpet när jag tog fram frukostäggen.. ..men sen.. ..det är nästan för ohyggligt..  ..jag tar sikte mot kaffebryggaren..
!!!!!!!!KAFFET ÄR SLUT!!!!!!!!!
O M G är världens understatement när jag upptäcker att jag nu står och vacklar på ruinens brant! Morgonkaffet är min livlina, det är den tunna hinna som håller psykosen borta och skänker min tillvaro mening. What to do?
Jag äter mina kokta ägg under surmulen tystnad samtidigt som jag minns att jag hade nån gäst igår kväll som bjöds på sista kaffet (she will burn in hell!). Apelsinjuicen med alla hurtiga vitaminer har inte samma bekanta bismak av aska nu när jag inte sköljt smaklökarna med en halv kanna kaffe innan. Jag undrar vad mer som kan gå fel. Dagen har ännu inte börjat på allvar så det finns säkert ett helt batteri av otrevligheter runt hörnet nu när jag inte stärkt mig med kaffe.
Dagens första Thumbs-Down går till att glömma att kaffet är slut: