Månad: november 2010

Prinsesspartiet sjunger tanternas lov :)

Jag har en tantfetisch!
Eller nja, kanske inte bokstavligen men gillar skarpt alla sorters tanter: alltifrån små rynkiga gummor till artsy pojkar som med fräknarna käckt på svaj virkar lapptäcken eller syltar/ saftar sig igenom vintern.
Tanter av modellen: Dam i övre medelåldern och uppåt (återfinns även i lägre åldrar) är spännande och roliga eftersom de ofta har kommit till en punkt i livet då de rent ut sagt ger blanka fasen i konvenanser eller att leva upp till roller och förväntningar. Dessa små änglalika (nåja..) kreatur återfinns i alla möjliga sammanhang: Bingohallen, Lokala Teaterföreningen, Kyrkkören, Bibblan, fallskärmsklubben eller varför inte på kantarellsafari med en matsäck bestående av prickigkorvmacka och en hela whiskey. Tanten av idag tynar inte bort i en obskyr tillvaro av respektabel ödmjukhet. På äldre dar lär hon sig svära på sju språk, röka vattenpipa och dansa salsa med 40 år yngre män från ett hetare klimat! Vågar jag nämna att Tanten, med ett långt och spännande liv under bältet, har tillräckligt med intressant konversation i sig för att underhålla vintertrötta eller baksmällda människor när de behöver lite tröst i snöblasket?
Tanter av modellen: Män i alla åldrar
Dessa tanter, oberoende av ålder, är då män med arketypiska drag av gammal dam. Katter, raggsockor, handväskor och ett enormt batteri av exotiska kryddor i kryddhyllan är möjliga igenkänningstecken. Den manlige tanten lyssnar antagligen inte på Lady Gaga eller Britney (om det inte är ett postmodernistiskt medvetet val att vara lite populärkulturell). Antagligen är den manlige tanten inte sminkad från topp till tå eller utstyrd i vadhelst man hittar på H&M’s hyllor just den här säsongen. Tantmannen (kanske nåt för Saol inför 2011?) är härligt charmslarvig med sitt yttre (fast på ett MYCKET medvetet sätt) och han odlar flera pikanta intressen som kanske inte så ofta återfinns hos sina mer stereotypa könskollegor.
Tanten – The new black!
Jag gillar tanter av alla kategorier. Är du en tantman så har du halva inne Flört
Prinsesspartiet

Jag har skaffat ett hem på nätet :)

Jobb jobb jobb, aldrig får han sin klänning klar…
..Men kanske hemsidan!
Som snäll men fattig konstnär får man anstränga sig för att sticka ut i mängden. Det samma gäller väl om man är en giftasvuxen man i sina bästa år?
Hur tävlar man egentligen med alla tillfiffade fettsugna, injicerade, hud-sandpapprade, solariebrända och superstajlade folks?
Min metod är att titta på alla små skavanker i mitt inre, varsamt kapsla in dem i pärlemor och sedan hoppas att någon en dag upptäcker vilken pärla jag är! Men åren går och jag börjar misstänka att mr Perfekt är kollega med Jultomten och Tandfén och likt dem bara huserar någonstans i ett paralellt universum.
Meanwhile, in another part of reality, börjar jag få igång en hemsida som jag hoppas ska basunera ut hur rolig och prisvärd jag är att anlita som dansmänniska. Vem vet, kanske jag rentav sänder signalen att jag även är rolig att umgås med privat? 😉
Lite tunt på sidan fortfarande men kom gärna med feedback om du har tråkigt!
Now, send me all your money!
Prinsesspartiet

Horsing Around

Ikväll hade vi fått ett dansuppdrag av en high-profile reklambyrå till deras 5års jubileum. Himla skoj och med konstnärlig frihet 🙂
Nedan får ni ett smakprov av ”Butoh” (fast det är mest på skoj här) som vi gjorde precis innan vi gick på scenen..
Hehe världens bästa jobb!
Och efteråt var det såklart den obligatoriska Biran!
Enjoy the madness! Flört

Nice eller Nasty?

”Varje dag måste man välja om man vill vara ett ljus här i världen, eller om man vill vara ett mörker” (Frej försöker förklara gott och ont för åk 2 under en danslektion)
Prinsesspartiet noterar hur människor ibland helt omotiverat väljer att vara riktigt jäkla taskiga. Ållrajt jag kan ha viss förståelse för om ens handlingar utåt ter sig sviniga för att de drivs av egoism eller egenintresse men då finns åtminstone en (visserligen förvriden) positiv motivation i grunden. Man agerar för att ge sig själv en bättre upplevelse eller fördel, sen verkar det vara mindre intressant att andra får på tafsen för att man ska komma dit. Sure, inte direkt övligt hövligt sätt men ändå förståeligt.
Vad jag däremot är helt och hållet oförstående inför är ren och skär illvilja. Detta är då en negativ kraft som inte har något annat syfte än att skada andra. Ofta skänker den här typen av elakhet en sadistisk tillfredsställelse till den som sysselsätter sig med den och man verkar inte fatta att skimret av ondska som vilar över ens lilla Kerubiska ansikte är direkt oattraktivt.
Jag läser gärna mina blogg-kollegors finurligt författade små betraktelser och upptäcker att det inte är helt ovanligt att man använder sin tid till litterära lustmord av bästisar, rivaler, expojk/flickvänner eller familj. Detsamma sker på bussen, i hissen, på konsum, i TV-rutan och istortsett överallt där människor samlas.
Kanske är vi människor helt enkelt inte guds bästa barn men faktum kvarstår att Varje dag måste man välja om man vill vara ett ljus här i världen, eller om man vill vara ett mörker..   …Jag röstar för att den här trötta gamla Jorden inte behöver mer mörker just nu. Kan vi inte bara lova varandra att vara ett ljus för dem omkring oss, hjälpa till att bära det tunga och att se medlidsamt på varandras ärr?
You may say that I’m a dreamer but I’m not the only one 🙂
Kram från Prinsesspartiet

Jag är en dålig flörtkula!

Jag brukar försöka vara inkännande och förstående. Försöker snappa upp subtila signaler för att få kommunikationen mellan mig och mina samtalspartners att flyta smidigt och på ett bra plan. Inte sällan brukar folk kommentera att jag är empatisk och varmhjärtad och att jag åtminstone ger sken av någon sorts gryende klokhet.
Men jag har en blind fläck.
Fläcken är ungefär lika stor som ett mindre Svart hål eller någon liknande kosmisk katastrof och det jag talar om är då min totala avsaknad av både ”Gaydar” och förmåga att flörta.. Jag är killen som du snackar med i en timme, du har lagt på charmen till max och formligen mikrovågsbakar mig knaperstekt med din karisma och ändå kommer jag bara att tänka ”wow vilken trevlig typ”.
Så nu efterfrågar jag era knep, hyss, trix och goda råd så att vi en gång för alla kan klargöra hur tusan man egentligen gör för att flörta/ upptäcka att någon annan flörtar?
Puss från Prinsesspartiet! 🙂

Pengarna eller Livet? (Akt 2)

Salongen är full, ridån går upp, sminket och kostymen är klanderfria:
Högpresteraren gör entré!
Vi har alla sett dem. De Perfekta. Dem vi älskar att hata (och avundas). Högpresterarna ligger då inte på latsidan, de är busy busy små arbetsmyror som ständigt tuffar på mot magsår och en trygg pension. Om de överlever så länge. Dessa Samhällets små Stöttepelare lever sina dygdiga perfekta liv enbart för att irritera oss andra. Livet är en tävling och den som klarar sig längst utan att den fina ytan krackelerar vinner.
Högpresteraren åker inte på dyra semestrar för få ett litet äventyr utan för att visa att man ”hör till” och för att visa dig att du inte ”hör till”. Man konsumerar högre-medelklass-produkter som man inte behöver eller ens tycker om särskilt mycket bara för att pengarna som man släpat in ska spenderas så man kan köpa sig lite klass.
Högpresteraren tjänar pengar.. ..men vet inte riktigt hur hon ska njuta av dem. Status är viktigt för att visa att man inte är en värdelös lort, och till statusprylarna räknas alltifrån lilla segelbåten till lilla fyraåringen som rider,dansar,spelar tv-spel och minsann BARA klär sig i märkeskläder (för han har redan så god smak och förstår sig på kvalitet).
Seriously undrar jag om inte dessa människor är sorgligast av alla. Man är så uppslukad av att ge sig själv en bra upplevelse av livet att man glömmer bort att livet sker här och nu. Dessutom glömmer man bort familjen, vännerna och sig själv i jakten på det ultimata priset: Ett gott och avundsvärt liv. (Som likt ett par
Manolo Blahnik – avundsvärt är kanske lite viktigare än njutbarheten)
Medio tutissimus ibis – I mitten går du säkrast (Balansen framför allt!)
Avslutningsvis måste alla människor bestämma sig för var på skalan vi vill befinna oss. Vill vi ha Tid eller Pengar? Slöfockarna har all tid i världen men kan inte göra nåt av sin tid då de ofta är fattiglappar. Högpresterarna tuffar på och kulorna trillar in men de har inte tid att känna efter vad de faktiskt vill spendera dem på. Man kan inte åka gungbräda med bara en ytterlighet, det går nerför och stannar där. Men med balans kan man gunga på sålänge som man tycker det är skoj!
Skepp Ohoj!

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!