Men jag är faktiskt rätt snygg, smart och snäll.
Vådan av att bo i en småstad är att ingen förstår kvalitet när de ställs inför det.Ta mig till exempel:
Jag är snäll, välutbildad, har uppnått en viss grad av trivsel-självinsikt, har ett rörligt (mamma skulle kanske säga rörigt) intellekt, är konstnärlig och duktig på att laga mat. Somliga skulle säga att jag har god smak (det skulle jag kanske rentav själv kunna säga men det vore ju lite bad taste?) och att jag har, om inte direkt någon större skönhet, i allafall en viss rustik charm.
Trots alla mina goda egenskaper är det alltid jag som är singel när mina vänner springer och gifter sig stup i kvarten. Det är alltid jag som sussar sött i min stora säng medan andra ligger skavfötters, eller bara ligger lite hit och dit i största allmänhet. När mina kompisar sitter med sina små hjärtevänner och avnjuter en god supé bestående av köttbullar och makaroner sitter jag med linsgrytan och skålar med mig själv i ett glas rött (men bara ett, lagom är ju som bekant bäst).
I väntan på kärleks-konfetti-bomben som ska brisera över mitt liv kan jag bara förundras över att ingen har lyckats knipa ett kap som jag…  ..eller detta ska bli min nya inställning inför 2011. Där jag förut kände att jag kanske inte duger, ska jag nu tänka att det är alla andra som inte förstår sig på kvalitet och en god investering! Glad
Inte för att va´ sån va…  .. men slå till idag, du har faktiskt inte råd att vänta!
Kram