Månad: januari 2012

Mediekratin Sverige

Idag väntas Håkan Juholt avgå som ledare för Socialdemokraterna…
… och det är en demokratisk tragedi!

Jag är personligen inte imponerad av Juholt, hans klavertramp eller hans politik. Han var dessutom själv tveksam till att axla manteln.
I en demokrati är det folket som bestämmer vem som ska företräda dem, dock icke i Landet Sverige där olika media äger rätten att bestämma vad du ska tycka.

Det är ett ytterst sinistert scenario som spelas upp om man vågar kika lite bakom fond-draperiet bakom den politiker som för tillfället står i rampljuset. Där i skumrasket sitter de stora Medieföretagen och trycker och viskar. Vem granskar media i Sverige? Vem reglerar Medias rätt att annektera ditt mentala utrymme? Media är den osynliga maktfaktorn som alltid förleder uppmärksamheten åt ett annat håll, bort från sig själv.

Juholt-fallet är ett typiskt exempel på hur stora Medieföretag kan styra politiken så att man får en politik som gynnar sig själv ekonomiskt. Genom att totalt pulvrisera opinionen, folkets försvarsmekanism gentemot den Moderata makten, kan de stora företagen manipulera oss att välja Alliansen till regeringsparti för ännu en mandatperiod.

Jag vill uppmana alla Svenskar, nej jag vill BESVÄRJA alla Svenskar, till att skyndsamt utveckla en djup skepsis gentemot Medieföretagen och deras dolda agenda. Man tror gärna att Media är en neutral funktion, vars uppgift det är att reflektera och rapportera aktuella skeenden i politik, samhälle och omvärld. Vi ser i allt större utsträckning hur Media, de facto, driver politiken i Sverige, bestämmer vem som har vilken post och vem som får det mediala utrymmet att göra reklam för sin ideologi.

Tveka inte om att de stora Medieföretagen gynnas av en Moderat politik. Därför ligger det i Medias intresse att Alliansen sitter säkert på sin tron. Tveka inte om att Alliansen kommer att sitta kvar även nästa mandatperiod i Mediekratin Sverige.

Prinsesspartiet – tänk, reflektera, agera

Inanna – Girl Power från bronsåldern

”Inanna – Skymningens drottning” 

 är en ny Svensk översättning ( Kantola, T. &  Warring, L. 2011, Atlantis förlag)  av en poesi med en klang som ljuder genom tidsåldrarna. Precis som artikelns skribent kände jag hur det ”gungade till” när jag genom texten fick stå ansikte mot ansikte med ett porträtt som nedtecknades för nära fem tusen år sedan. Inanna är en av de äldsta berättelser som finns bevarade men texten genljuder fortfarande av en episk kraft som talar samma kraftfulla språk som Bibeln, Iliaden och liknande forntida berättelser. Jag känner hur det ”gungar till” och för varje passage som jag läser känner jag en växande ödmjukhet inför de forntida författarnas språkbruk och snille. Jag känner också en enorm glädje över den jante-befriade entusiasm med vilken Inanna sjunger sin egen lov utan skam eller blygsel.

Inanna är Himmelens och Jordens drottning. Inanna är Kärlekens och Stridens gudinna. Inanna är äventyraren som trotsar själva döden för att följa sin egen sanning. Inanna är, kort sagt, en förebild som överlevt genom årtusendena och som talar till oss idag med ett språk som är lika relevant idag som när texten nedtecknades. Denna text är en mytisk inbjudan att följa en ung kvinnas resa från oskuldens barndom och hjälplöshet till att äga sin egen makt, sexualitet och framtid. Himmelen och Jorden är hennes att befalla över – hennes ande och hennes kropp är hennes egna att råda över. Striden och Kärleken är domän som ligger nära varandra i Inannas person. Kanske är det i Kärleken som vi måste vara mest skoningslösa ibland? Kanske är det de personer och de idéer vi älskar så mycket att vi är beredda att slåss för dem, som definierar oss mest? Inanna framträder genom tidsåldrarna som en personifiering av en kvinnlig passion som bejakar sin kropp och som står upp för det man tror på. I det ljuset är Inanna en förebild för unga kvinnor och män även idag.

Jag läser texten och det ”gungar till”.
En modern människa möter rösten från forntiden och känner igen sig. Jag känner en närmast fysisk genklang när den forntida författarens ord träffar mitt inre och jag tvingas gång på gång att böja mig ödmjukt inför den mänskliga andens storhet. Jag känner en stolthet för, och en gemenskap med, den person som framträder i texten och jag lovar mig själv att försöka leva lite mer som Inanna – fritt, kaxigt, storslaget men också nyfiket och ödmjukt och med omsorg och insikt om det jag värnar mest.

Prinsesspartiet bugar och bockar för Inanna, världshistoriens första feminist.

Over and out

Lärarlegitimationen – Alliansens senaste politiska lågvattensmärke….

Skolväsendet i Sverige förvandlas under Alliansens kärleksfulla ledning till en Freak Show
Jag har själv haft förmånen att arbeta inom skolan under några roliga och lärorika år och sett hur illa det bitvis är ställt med det Svenska läroväsendet: Skolornas lokaler är i många fall slitna, lärarna får arbeta till bristningsgränsen med arbetsuppgifter som inte alls är relaterade till lärande och skolmaten liknar i många fall någon sorts obestämbar lättsaltad pudding vars natur man inte kan eller vill utforska närmare. Att man inte heller vill äta lunchen i skolan är ju ett mindre problem i Alliansens Sverige då ungdomarna istället handlar energidryck och snask och det gynnar ju ekonomin.

En av Alliansens hjärtefrågor verkar vara att man ska kunna tjäna pengar på allt. Det är entreprenöriellt tänkande och helt rätt i tiden, MEN när offentlig verksamhet i allt större grad säljs ut till privata intressen så BLIR faktiskt kvalitén ofta lidande. Kapitalismen bygger som bekant på hungern efter en ständigt ökande profit och ett sätt att nå densamma är att A) låta färre personer göra samma jobb (spara in på lönerna); B) Dra ner på råvarukostnader vilket resulterar i sämre kvalitet. En politik som i första hand tror på vikten av att tjäna pengar KAN inte samtidigt påstå att man har den breda massans bästa för ögonen. Ett exempel på Allianspolitikens uselhet är skandalen kring lärarlegitimationerna.

Lärarlegitimationen…
Visst, detta verkar vid ett första ögonkast vara en bra idé som ska garantera att våra telningar får den absolut bästa undervisningen men det finns, som alltid med Alliansens politik, dåliga konsekvenser. Alliansens politik verkar ofta slarvig och ogenomtänkt, man verkar fatta beslut utan att ha orienterat sig noga kring sakfrågorna, varpå man försätter sig i en omöjlig situation. Lärarlegitimationerna är ännu ett sätt att metaforiskt måla in sig i hörnet och jag förutser att man inom bara några år måste göra en kollektiv ”pudel” och ta tillbaka förslaget. Här är varför:

Det moderna Sverige är en mycket flytande och flexibel entitet. Vårt land är dynamiskt, spännande människor dyker upp och berikar oss med kulturella alternativ samtidigt som vi vidgar våra vyer genom resande och samhällsengagemang. Sverige är, kort och gott, en sprudlande sprakande kittel med en exotisk blandning av doft, smak och färg (långt ifrån entreprenadlunchen i exemplet ovan)! Vad vårt land behöver är FLER alternativ, FLER möjligheter och FLER alternativa valbara lösningar. Jag talar inte om Alliansens ”du ska själv få bestämma”-politik här för det gynnar bara den som har råd att bestämma själv. Nej, istället för att konsekvent göra det svårare för folk att lösa situationer genom påtvingade yttre regelverk så borde man tillåta ett batteri av möjliga lösningar.

Ifall en lärarlegitimation nu blir verklighet så kommer kravet på den att ställa till problem. Jag föreställer mig en pytteliten ort någonstans, det kanske är svårt att få en legitimerad lärare i Engelska att vilja flytta dit. Ska eleverna då inte få någon undervisning alls? Betyder kravet på lärarlegitimation att Alliansen tycker det är bättre med ingen undervisning än att någon som kanske har arbetat med ämnet i åratal men inte har legitimationen ska ge eleverna den undervisning de behöver för att bli goda och självständiga människor? Lärarlegitimationen kommer med tiden att visa sig vara ännu en politisk tabbe som kommer återkallas efter några år. Främst eftersom politiken är så avskild från ”verklighetens folk” att alla beslut är teoribyggen utan praktisk tillämpbarhet i längden. Man borde kanske kräva en Politikerlegitimation som garanterar att de som fattar besluten i sakfrågorna har en stabil bakgrund inom de verksamheter de ska besluta över?

Och så till senaste skandalen…
Aldrig tidigare i Sveriges historia har väl offentliga intressen blivit så kränkta som när PROFFICE, ett privat företag, ska besluta vem som ska få undervisa vad? Ekonomiska intressen ligger bakom när lärare blir förlänade rätten att undervisa ämnen de inte har kunskap i (Se länken till artikeln). Man kan inte undra ifall det ligger en sinister och ljusskygg Allianspolitik bakom då ekvationen är lätt att räkna ut:
Lärare är legitimerade att undervisa många ämnen = färre lärare behövs = Alliansen kan sänka kostnaderna för skolan i sin iver att bevisa att deras politik gör att du får ”mer i plånboken” och dessutom sänker statsskulden. Sedan är frågan om det ens är lagligt i ett demokratiskt land att lägga ut livsviktig verksamhet på entreprenad. JAG har iallafall inte givit mitt samtycke till det och frågan dröjer kvar vid exakt hur det gått till när man valt PROFFICE som partners.

I sin iver att demonstrera att deras politik är ekonomiskt fördelaktig för DIG, säljer Alliansen sin själ till Mammon så att de ska bli omvalda en mandatperiod till. Alliansens Sverige liknar allt mindre en demokrati och allt mer en plutokrati och det är sannerligen dags att vi inför nästa val kastar ut både badvattnet och den groteska baby som Alliansen blivit!

Amen från Prinsesspartiet

Inga rondellhundar i riksdagen – Sverigedemokratins hysteriska dödsryckningar

I en artikel i dagens DN

rapporteras att  Björn Söder, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, inkommit med ett förslag om att ställa ut Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund i riksdagen. Syftet skulle vara att stå upp för yttrandefriheten som en av de grundläggande rättigheterna i Sverige. Tack och lov har alla av riksdagspartierna (med undantag av Moderaterna) med emfas sagt nej till förslaget  och avfärdat det hela som trams.

Sverigedemokratin framstår som allt mer desperat i sina försök att provocera fram reaktioner så att de kan rättfärdiga sin politik och egentligen liknar de mest av allt en riktigt elak skitunge som inte kan låta bli att dra sina klasskamrater i håret när inte fröken ser på. Kanske är man i själva verket så naiv att man tror att övriga Riksdagen och Svenskarna ska tillskriva Sverigedemokraterna äkta omtänksamhet om demokratiska och humana värden? Well here’s news for you SD:

Man kan inte med hedern i behåll argumentera för yttrandefrihet och samtidigt aktivt arbeta för att förminska andras rättigheter till densamma. Det är helt okej att uttrycka sin åsikt så länge som man inte avviker från normen (Svensk, Vit, Heterosexuell) tycks vara partilinjen. Och man stannar inte där, man vill uppenbarligen aktivt förtrycka andra grupper. Hur ska man annars tolka Björn Söders förslag att ta in rondellhundarna i Riksdagen?
Är det ett sätt att värna demokratiska principer, eller bara ännu en flätryckning från en elak skitunge som borde få kvarsittning? (Dock förhoppningsvis inte ÄNNU en mandatperiod i Riksdagen)

Nej det syns mig som att Sverigedemokratin genomlider sina dödsryckningar och i ren desperation griper efter halmstrån för att hålla sig kvar i de offentliga sammanhangen. Antagligen försöker man provocera fram en öppen konflikt bara för att dölja det faktum att man faktiskt inte har någon egentlig politik.

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!