Månad: juni 2012 (sida 1 av 2)

Var sak har sin tid…

Att leka har sin tid och att konformeras har sin.
Tomas Tobé, (M) (ordförande Utbildningsutskottet) samt Eva-Lis Sirén (förbundsordförande Lärarförbundet) vill ha 10årig skolplikt genom att göra det obligatoriskt för alla sexåringar att börja förskolan. Detta är förståeligt om man ser det i ljuset av Moderaternas agenda att fostra medborgarna till vinstmaximerande individer, vars existens ska effektiviseras men lärarna borde veta bättre!

Personligen kan jag till viss del hålla med om att förskolan kan fylla en social funktion som mjukt skolar in barnen och gör dem redo för ”plikten” att närvara i det Svenska utbildningsväsendet. Om man inte tänker efter så mycket längre verkar detta vara höjden av förnuft som ska garantera att telningarna tidigt underkastar sig den disciplin det innebär att bli en delaktig medborgare. MEN sakta i backarna!

Ponera att årskullen födda 2006 ska börja förskolan i höst. Anna är född i januari, Pelle är född i mars, Inga är född i augusti och lille Vickevire är född i december… Det är en hiskelig skillnad mellan en sex-och-en-halvåring och ett barn som är nästan ett år yngre! Jag tror att många lärare, som arbetar med barn håller med om detta.

Visst kan man införa obligatorisk förskola men den bör i så fall ha som primärt syfte att träna barnens sociala färdigheter. För all del, jag håller med om att barn i den åldern har en klisterhjärna som suger in allt som kommer i dess väg. Ungarna är helt enkelt små vandrande lärandemaskiner men denna tidiga och viktiga period i sitt liv ska man inte tvingas räkna och skriva utan få möta magin och fantasin i den egna kreativiteten och leken. Vän av Ordning (eller vilken förskolelärare som helst) kommer påpeka att det ena goda minsann inte skämmer det andra. Dagens förskolepedagoger är extremt skickliga yrkesutövare som har en god kunskap om barns läroprocesser och mentala kapacitet. Därför smärtar det mig att man låter sig mentalt kidnappas av Moderaternas arbetslinje och väljer att gå arbetsmarknadens ärenden genom att tidigt låta barnen underkasta sig den vuxnes plikter och ansvar. Även om detta, bedrägligt nog, sker under lekfulla former.

Istället för att påtvinga outvecklade nervsystem för en ”ordning och reda” som de inte är mogna för, bör förskolans verksamhet främst fokusera på social träning, värdegrundsbaserad undervisning och det kreativa utforskande som lägger grunden för en sund självkänsla. Att bli sedd och bekräftad som lekande och skapande individ är långt bättre än att tvinga ungar att för tidigt sitta stilla och uppföra sig. Den som är nyfiken på ”makten” och dess försåtliga prickskytte mot individen kan med fördel läsa filosofen Michel Foucaults arbete, det torde öppna ett öga eller två.

Fast frågan är väl vilken som är den Moderata politikens egentliga agenda, att fostra välmående ungar eller att tidigt indoktrinera goda arbetare som gör sitt jobb och håller käften?

Freï von Fräähsen zu Lorenzburg

Följ mig på Twitter 

Tillbaka till civilisationen

Von Fräähsen har åter installerat sig i staden efter att ha spenderat en härlig tid på landet tillsammans med familj och vänner.

Midsommar har liksom en tendens att gå i frosseriets tecken, i alla fall i vår familj, och vi går runt i ett konstant socker- och vinrus till dess vi återkommer till civilisationen för att avgifta och späka oss fram till nästa högtid. Tack och lov dröjer det ända till 20 augusti och då ska vi fira att pappa fyller 59. Det blir väl liksom året före ”doppareåret” eller vad man säger? Så nu blir det en period av gym och disciplin innan nästa orgie.

Som sagt så saknas aldrig mat, dryck och umgänge vid dessa våra sammankomster men ändå blir man lite rastlös efter några dagar. Någonting saknas. Livet måste ha lite mer sälta och vara lite mer ”al Dente” för att det ska bli riktigt roligt. Därför kommer dagens blogg-inlägg att handla om självförverkligande – Hur viktigt det är och hur förbaskad jag blir när vi nöjer oss med mindre.

Handen på hjärtat, trots att Demonprinsen Reinfeldt och hans legioner av infernaliska underlydande har hållit Moder Svea gisslan i snart sex år så är det få i landet som är extremt fattiga (ur ett globalt perspektiv). Ofta innebär fattigdom i Sverige att man inte kan ha nya byxor varje vecka, att man inte kan åka på utlandssemester en gång om året och att man måste ta sms-lån för att kunna förstora brösten. Okej en allvarets röst: det FINNS fattigdom i Sverige och den ökar MEN vad de flesta upplever som fattigdom i Sverige är fortfarande en enorm lyx ur det större perspektivet. Vi är helt enkelt en nation av bortskämda, kräsna konsumenter som tycker att vi har någon sorts implicit rätt till överflöd och lyx. Och det är här som jag vill introducera Abraham Maslow och hans berömda behovstrappa:

Nedersta trappsteget innebär de behov vi måste ha för att vår kropp ska klara dagen – Mat, Vatten, Luft samt möjligheten att utsöndra överflödet av dessa när de processats av kroppen. Vidare på trappan innebär att när vi är mätta har vi ork att söka upp skydd från väder, vind och rovdjur. När vi är mätta och trygga har vi ork och tid för att bygga nära relationer med andra. När jag är mätt, trygg och älskad så kan jag börja uppskatta mig själv för den jag är och det jag kan. Och slutligen, när jag är mätt, trygg, älskad och har en sund självkänsla så kan jag sträcka mig efter mina drömmar och förverkliga dem.

Vilket elegant koncept! Tydligt och lätt att förstå för alla! Behovstrappan innebär att du, mer eller mindre, omöjligen kan verka på en högre nivå om du inte har tillgodosett behoven på en lägre. Det vill säga du kan inte så lätt ägna tid åt att uppskatta dig själv och det du kan om du samtidigt befinner dig på flykt och måste söka mat för dagen. Unt so weiter…

Så för att plocka upp Ariadnetråden igen: Vår nation är, likt familjens trivsamma midsommarfirande, en pågående socker, fett och kommoditetsorgie. Vi är helt enkelt lite för mätta, trygga och nöjda och i denna liknöjdhet infinner sig olusten. Så gott som alla i landet Sverige har tillgodosett de basala behov som möjliggör, om inte självförverkligande, i alla fall en sund och god självkänsla. Dessvärre håller vi oss själva tillbaka. Eller kanske hålls i okunnighet, och i ett konstant tillstånd av hypnos, genom marknadskrafterna och reklamens förföriska budskap. Vi har en gnagande känsla av att livet har mer att erbjuda än större bröst, en villa och ett gott anseende men vi ges bara verktygen för att klättra till fjärde trappsteget i Maslows behovstrappa. Än värre, den som på allvar sträcker sig efter krönet/kronan blir misstänkliggjord eftersom hen inte längre motiveras av att samla prylar, anseende etc.

Så mitt budskap efter återtåget från exilen är: Sluta upp med att maniskt konsumera! Vakna upp ur reklamens hypnos! Lägg din tid och dina resurser på att våga kvantumsprånget och upptäck det  fantastiska i att vara människa och att leva ett unikt och meningsfullt liv! Nu går vi mot mörkare tider, men Glad Midsommar i efterskott!

Frej von Fräähsen

Att få äga frukterna av sitt arbete

Marx menade att vår industrialiserade kultur alienerar oss från vårt arbete, det vill säga vi upplever inte arbetet som en meningsfull sysselsättning som vi direkt ser konsekvenserna av.

Har du någon gång sått rädisor? Du kanske inte ens gillar rädisor, låt oss säga smultron istället. De flesta verkar gilla smultron. Har du någon gång sått smultron? Har du förberett jorden och vattnat den? Har du kärleksfullt och längtansfullt gjort små gropar med ditt finger, där fröna kan slå rot och utvecklas i fred? Har du vattnat de små plantorna och tagit bort alla störande influenser såsom mördarsniglar och ogräs? Har du plockat ditt första smultron och lagt det på tungan för att sedan tugga långsamt och njutbart på det syrligsöta fruktköttet? Då är du bekant med den känsla av tillfredställelse det innebär att arbeta grundligt under en period för att sedan njuta av frukterna (bokstavligen) av ditt arbete.

I en produktionsmodell som hämtat inspiration från militärväsendet, med fabriker som effektiviseras och leds av en hierarki av generaler, majorer och liknande, blir arbetaren reducerad till en funktion. Arbetstagaren säljer sin arbetskraft till REA-pris så att överskottet hamnar i kapitalistens fickor. Alltså jag upprepar det oerhörda i detta: arbetaren ska arbeta så billigt som möjligt så att största möjliga avkastning ska hamna i ”generalens” fickor. Som plåster på såren får en ofta lite förmåner såsom gymkort (så att en orkar arbeta längre), semester (så att en orkar arbeta längre) och personalfester så att en luras att tro att chefen faktiskt bryr sig om en och inte bara vill ha lite billig arbetskraft som håller käften och gör sitt jobb. Ofta har arbetaren ingen aning alls om ”The bigger picture”: Var ska muttern, som hen tillverkar sitta? Vilken funktion har den? Och så vidare. Det krävs inget geni för att förstå att människor som arbetar på detta sätt snart tappar livslusten och arbetslusten. Då är det ju tur att det finns legioner av arbetslösa som är beredda att axla oket i stället och sälja sin arbetskraft under förnedrande former.

Tro’t eller ej, men det finns modeller och förebilder som är bra. Chefen för företaget Nominit i Värnamo delar ut 114 miljoner till anställda och tidigare arbetare i fabriken. 

Kooperativ är ju annars en modell som kan ligga rätt i tiden. Alla äger lika mycket av businessen och alla delar lika på vinsten. Det var väl bra? På så sätt ser en att det arbete en utför ger direkt avkastning och en har ett personligt intresse av arbetet. Kneget känns, med andra ord, meningsfullt.

Egentligen är kapitalismen ett pyramidspel med resurserna: ”Kom igen skicka hundringen till mig, nästa månad får du hundring-kuvert från tre andra. Jag lovar..” Problemet med kapitalismen är att hundringen aldrig kommer. Man arbetar så att NÅGON ANNAN ska få det bra. Kapitalismen är en bottentrålare som skrapar bort själva livet ur ekonomin och samhället, för en glömmer att bottendöden även sprider sig uppåt genom lagren till den dag då inget levande finns att tillgå. Bara pengar. MASSOR av pengar. Eller för att uttrycka saken med en gammal Creeindian-profetia:

”Först när det sista trädet huggits ner, den sista floden förgiftats och den sista fisken fångats, kommer den vite mannen förstå, att man inte kan äta pengar”.

Sluta tillåta pyramidspelet Kapitalismen. Sluta tillåta skövlaren Kapitalismen. Sluta tillåta slavägaren och mördaren Kapitalismen. Det är min dröm att mänskligheten snart vaknar upp ur denna enorma idioti och tar lite ansvar för situationen.
Typ genast!

Frej von Fräähsen

Vilken klass tillhör du?

Drömmen om att uppgraderas…

Det är inte riktigt comme-il-faut att snacka klass. Åtminstone inte med dem som är ”bäst” i klassen, det vill säga överklassen. De som ligger pyrt till, de som knegar hårt för att klara hyran eller de som lever på bidrag kan däremot få unna sig att snacka lite skit om de som bor på ”Solsidan”. Och varför ska man inte unna dem det nöjet, det är trots allt inte riktigt rättvist att somliga ska få allt medan somliga andra får leva på bottenskrapet. När glädjebägaren är tömd får man hålla till godo med ”smolket” och hur kul är det att leva ett smolkliv liksom?

Drömmen om la dolce vita – det ljuva livet har alltid gäckat vid horisonten, även om vägen dit har antagit olika skepnader under historien. Under renässansen var det helt legitimt att kicka ut fursten för att ta hens plats och vips så vart man kung. Under 1700 -1800talet var det helt legitimt att åka till Afrika och sno åt sig en plätt jord som man kunde exploatera till bristningsgränsen, och snipp snapp snut så var resurserna slut (för infödingarna, men de fick ju Kristendomen och alfabetet istället så det var idel glada miner ändå när magen kurrade). Under första halvan av 1900talet skulle man arbeta hårt och bygga sig ett hem och en familj, arbetarklassen skulle bildas och förkovra sig och hokus-pokus så vart en arbetarson överläkare.

Idag ska man vara med i en dokusåpa, spela postkodlotteriet eller uppfinna en app till den heliga och allvetande smartphonen. Då blir det Hello Sötebrödsdagar och man är kirrad för livet.

Gemensamt genom tidsåldrarna är väl att drömmen om en bekväm och trygg tillvaro alltid har lockat de skrämda små primater som vi kallar människor. Gemensamt genom tidsåldrarna har väl också varit det hat och den avundsjuka som de mindre lyckligt lottade känner inför sina mer tursamma artfränder. För vi kan inte komma ifrån det djupt orättvisa i ett samhälle som fördelar resurserna så ojuste som vi gör. Klasshatet är måhända osnyggt men det ÄR legitimt.

Personligen har jag haft förmånen att få umgås med människor från både slott och koja. Alltifrån förortens asfaltskungar, till gatans rännstensungar eller högadel. De som varit allra SÄMST, och då menar jag ifråga om beteende och moral, har alltid varit de som varit rikast. För att tillhöra högsta klass så har man påfallande lite av just den varan. Det syns mig som att den yttersta vulgariteten är att anta att man är mer värd för att man äger mer än någon annan. Detta borde, tvärtom, vara någonting skamligt då det ju signalerar att man roffat åt sig massa godsaker på någon annans bekostnad, och dessutom har den usla smaken att skylta med det. Nej, vaska överklassen säger jag…

Adeln är ett kapitel för sig då det ju är en klassresa som väldigt få kan göra idag. Endast kvinnor kan få jobbet och då endast sängvägen (giftermål). En man kan inte giftas in i Adeln utan där gäller det omvända förhållandet, en adlig dam som gifter sig med en ofrälse hoppar automatiskt ner några snäpp i hackordningen. Trist läge.

Som avslutning vill jag säga följande:
Till syvende och sist är det faktiskt skit samma hur mycket pengar du har i madrassen. I slutändan spelar det ingen roll ifall din förfader fick en snygg titel för att han slogs sida vid sida med kungen. Det spelar ingen roll om du är invigd i etikettens högre skola och har klippkort på Nobelfesten. Det som avgör vilken kvalitet du har som människa är huruvida du ”har klass” i ditt bemötande av andra. Noblesse Oblige brukade det ju heta förr – Adelskap förpliktigar. Tillåt mig istället att hitta på ett eget ordspråk:

”Den är ädel, som ädelt gör”.

Eller för att uttrycka sig lite mer popkulturellt: It isn’t rocket science, var bara lite hygglig…

Frej von Fräähsen

Skolan – Plikt eller Privilegium?

Socialdemokraterna föreslår ”skolplikt” på sommaren för elever som går ur nian med luckor i betygen. Prinsesspartiet applåderar. Hårt och länge.

I Sverige tvingas barn utstå den tortyr det innebär att gå i skolan. Varje morgon hasar sig Ungarna iväg för några timmars förvaring på offentlig anstalt så att de inte ska hitta på dumheter på stan medan Mamma och Pappa arbetar hårt för att kunna köpa massor av julklappar till dem när det börjar lida mot advent. I Sverige kallas detta övergrepp för ”Skolplikt”.

Skolplikten innebär att varje barn mellan sju och femton års ålder dagligen ska närvara mellan två bestämda klockslag, på en för ändamålet avsedd plats, för att tämjas till goda skattebetalare som gör sitt jobb och håller käften. Detta upplägg är kanske inte så aptitstimulerande för intellektet som man skulle kunna önska, varpå våra telningar hellre dricker energidrycker och SMS:ar under lektionstid.

Lärarna å sin sida får  arbeta häcken av sig för att administrera anstaltens dagliga aktiviteter samt utföra polisiära insatser på rasterna. Undervisning finns det inte så mycket pengar till eftersom makthavarna har andra prioriteringar och i vakuumet efter de nödvändiga resurserna får lärarna helt enkelt förlita sig på sina skyddslingars läraktighet och kunskapstörst – Kort sagt, ett recept för katastrof.

Mindre resurser, hårdare arbetsklimat för elever och lärare samt en allmänt bister prognos för framtiden, gör att många elever är så stressade att de helt enkelt inte orkar med pressen. Åter andra är nog bara helt apatiska och omotiverade. Åter många andra har inte tid med skolan för de ska shoppa kläder och ipads för pengarna som mamma och pappa släpar in genom överarbete på sina meningslösa jobb.

Vi är ett samhälle som kategoriskt förhandlar bort livslusten, lekfullheten och viljan till mening, därför måste vi satsa på att göra skolan till en miljö som är aptitstimulerande och som präglas av lustfylldhet. Vi måste bli bättre på att göra reklam för kunskap för kunskapens egen skull – det är (för att parafrasera Mona Sahlins berömda inställning till att betala skatten) ”Sexigt att kunna en massa saker”. Kunskap gör oss större på insidan än på utsidan och kunskap skingrar okunnighetens och fördomarnas mörker till förmån för förnuftet och nyfikenheten.

Den enda skolplikt man bör tala om, är POLITIKERNAS PLIKT ATT GE FÖRUTSÄTTNINGARNA TILL EN BRA SKOLA!

I många delar av världen får inte barnen gå i skolan ens om de vill. I många delar av världen måste barnen hjälpa till att hacka fram den dagliga födan ur en omedgörlig jord så att familjen inte ska svälta ihjäl. I Delar av världen förgiftas barn för att regimen är rädd för att de ska få kunskap och större medvetenhet.

Så kom inte och snacka om skolplikt. Möjligheten till skolan och till kunskapen är ett fantastiskt privilegium som vi ska värna i nutiden och ständigt förbättra i framtiden.
Skolan är ett privilegium som våra folkvalda urholkar och förvandlar till en simpel förvaringsplats för de ungdomar som borde längta dit varje dag. Låt våra barn stärkas i sin naturliga nyfikenhet och kunskapstörst och arbeta till ert yttersta, ni politiker, för att erbjuda morgondagens hopp en värdig miljö för växande.

Allt annat är katastrof och skandal!

Frej von Fräähsen

Att hålla för öronen och viska "Bingo, Bingo"…

Så mänskligt att ignorera problemen och bara köra på som vanligt!
En allt större del av Nordkoreas befolkning svälter långsamt ihjäl och sjukvården kollapsar. Samtidigt som ledningen i landet lägger stora resurser på att hålla folket i okunnighet och underdånighet, hotar man grannländerna med våld ifall deras media inte upphör att spegla regimen kritiskt.

Istället för att lösa problemen med svält, okunnighet och misär, väljer  Nordkorea att sätta ner stövelklacken hårdare över folkets nacke för Despotens stolthet väger tyngre än ett helt folks lidande. För en enda mans skull ska ett helt folk svälta och leva i ständig skräck.

Detta är dessvärre inte ovanligt och runtom i världen finns fästen för korruption och fattigdom. Vi blundar så gärna och skruvar upp volymen på ipoden så att vi ska slippa höra de förtvivlade skriken som följer i hungerns spår. Alternativt åker vi till Thailands plastiga vuxen-lekplatser där bukstinna turister kan ligga och guppa på vågorna och köpa billig sprit, piratkopior och sex.

Vi är ett släkte av hedonister. Vi är ett släkte av eskapister. Vi är ett släkte som blundar för det personliga ansvaret när jordens många resurser och rika välsignelser ska fördelas. Då glömmer vi lätt att vi har det gott för att någon annan inte har det så flott.
Säga vad man vill, men fördelningen av resurser ÄR ett nollsummespel. Alla kan inte ha allt, men alla kan få tillräckligt. Om bara DU vill avstå från ens lite av det som du inte behöver.

Biosfären, den tunna hinna av liv som täcker stenbumlingen vi kallar Jorden, är på väg att kasta in handduken. Medan vår stenbumling susar fram i rymden dör ett alarmerande antal av arterna ut då deras naturliga habitat förstörs för alltid. Naturligtvis väljer vi människor att göra som vi alltid gör: Blundar, håller för öronen, håller andan och håller tummarna.

Dessvärre fungerar inte denna strategi länge till. Vi har kommit till ett vägskäl då vi har valet att sluta äta Jorden ur huset eller dö tillsammans med de arter vi delar planeten med. Ett sätt att spara på resurserna är att inte äta en så horribel mängd kött som vi äter idag. Kött produceras under slösaktiga former genom att ge vidriga mängder vegetariskt protein och vatten till köttproduktionen istället för att ge dessa resurser direkt till människor. Köttet ska slaktas varpå djuren ska fraktas till slakterier, varpå köttet ska paketeras och fraktas igen ut till butikerna. Slöseriet av olja, och avtrycker på miljön, är oförsvarbara. Men vi blundar så gärna och skruvar upp volymen på ipoden så att vi ska slippa höra de förtvivlade skriken som följer i hungerns spår.

Sluta inte äta kött om du inte vill, men ät närproducerat och välj bort köttet åtminstone IBLAND för hälsans och miljöns skull! Vegetarisk är gott och nyttigt och inte alls bara en torr knastrig sallad som tar död på matlusten och livslusten.

För att uppmärksamma människor om vikten av en global matpolitik som präglas av rättvisa och solidaritet ber jag dig nu att skriva på den namnlista som kommer skickas till Nobelstiftelsens ledamöter. Vi ber dessa män och kvinnor, som har till uppgift att bjuda in mänsklighetens största genier till en fest för att fira förnuftet och förbrödringen, att avstå från att servera kött under Nobeldagens avslutande fest i Blå Hallen:

Kära Nobelstiftelsen, ta Ert ansvar för världssvälten och uppmärksamma att Nobeldagen i år infaller på en ”Meat Free Monday”.

Jag och våra barnbarns barnbarn i tionde, i hundrade och tusende generation tackar dig för din insats.

Kram  ♥

Frej von Fräähsen

följare

Nobelpriset skrivs ner med 2 miljoner kronor

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter rapporterar att Nobelstiftelsen nu sänker prissumman som delas ut till Laureaterna med två miljoner vardera. Det verkar som att inte ens Alfred Nobels legendariska förmögenhet är okränkbar i dessa bistra tider: Man måste helt enkelt spara för en regnig dag.

Lyckligtvis är Nobelpriset inte bara av pekuniär karaktär utan även ett hederspris för innovativt arbete i mänsklighetens tjänst. Många framstående vetenskapskvinnor och vetenskapsmän har bidragit till den kollektiva kunskapsbanken och mycket som vi tar för givet idag har dessa intellektuella giganter lagt grunden till. Så ära den som äras bör under ceremonierna den tionde december samt på de traditionella festligheterna i Blå Hallen.

…Och där kommer jag, inte helt osökt ska erkännas, in på det som jag egentligen hade på hjärtat idag:

I bistra tider, när kassan är skral och samhällsklimatet hårdnar, måste vi hjälpas åt för att spara på resurserna och för att beskydda den ömtåliga biosfären som är själva grogrunden för allt liv på planeten. Ekosystem slås ut och går under, klimatet åker berg-och-dal-bana och mänsklig katastrof följer i spåren på naturens bakut-sparkar. Därför vill jag uppmana Nobelstiftelsens ledamöter att överväga ett nytt och lite okonventionellt grepp. Varför inte anamma en såkallad ”Meat Free Monday” när nu Nobeldagen ändå infaller på en måndag?

Köttindustrin är en av de mest aggressiva bovarna i kriget mot miljön. Genom att avstå att äta kött, om så bara för en enda dag i veckan, KAN man faktiskt göra skillnad. Kött ska produceras (enorma resurser av spannmål och vatten ska produceras och distribueras till köttdjuren), och därefter ska djuren färdas till slakt och sedan ska köttet slutligen återigen färdas ut i butikerna. Avtrycken på miljön är enorma!

Om Nobelstiftelsen anammar ”Köttfri Måndag” sparar man inte bara på den redan knappa hushållskassan (vegetariskt är inte bara mer hälsosamt utan även billigare än kött) utan även på miljön. Två flugor i en smäll!

Jag vill nu be dig som läser den här bloggen att skriva på den namnlista som startats, så kanske vi gemensamt kan förmå Nobelstiftelsen att anta den utmaning det innebär att laga, och bjuda på, en god vegetarisk middag:

Vänligen skriv på här 

Man kan välja att bara sitta hemma och se hur korthuset faller, eller så kan man göra sitt yttersta för att rädda en vacker och värdefull planet.
Tack för att du också tar ditt ansvar!

Kram ♥

Frej von Fräähsen

Bollkoll = Tolerans Noll?

Rött kort till homohatarna står det som rubrik på Aftonbladets ledarsida idag.

I artikeln skriver Daniel Swedin om den demokratiska katastrof som Ukraina ur många aspekter är. Vidare föreslår han att huvudpersonerna i spektaklet, fotbollsspelarna samt andra höjdare inom sporten, ska stå upp för grundläggande mänskliga värden och på något sätt markera att man inte stöder regimens förtryck.

Reaktionerna låter inte vänta på sig…
Efter den första förfärade och chockade tystnaden, rasslar det till i artikelns kommentarsfält och helvetet brakar löst. hysteriska och upprörda supporters dundrar fram att fotboll minsann inte ska handla om några

”halvnakna gaymänniskor med fjädrar i stjärten [som] paraderar bland små barn på gatorna.”

En annan kommentator menar att man ska ägna sig åt sporten och inte åt ”tjafs”. Åter en annan säger:

”Så det ska vara fritt fram med fri vilja att vara gay, och sen tvingar vi våra fotbollsspelare som inte är ett dugg intresserade av det att ta ställning. Jo men det är ju en rättvis värld! Åk ner å demostrera själva istället för att klaga på andra.”

Flera av kommentatorerna tycker man ska skilja på sin yrkesroll och sina privata värderingar, dvs hålla käften och bara göra jobbet.

Personligen blir jag beklämd över den råa och hjärtlösa jargongen som råder. Dessa engagerade fans, av en lagsport med traditioner, tycker inte det är viktigt att dessa killar som tjänar enorma summor pengar ska markera mot förtrycket. Dessa bekväma Svenska män (i huvudsak), som sitter med sexpacket och chipspåsen inom bekvämt räckhåll, tycker inte det är viktigt att fotbollsstjärnorna tar sitt ansvar och medvetet träder fram som de förebilder de trots allt är för en enormt stor del av världens befolkning. Dessa bekväma Svenska män, tycker att några killars jakt på ett runt objekt är viktigare, i det stora hela, än att människor förföljs, misshandlas och mördas på grund av en regim som inte har ”utrymme” för dem som är annorlunda. Att misären ökar i form av prostitution, till följd av de ditresta sportintresserades köttsliga lustar, verkar inte heller vara särskilt upprörande bland gemene man.

Självklart kan ingen, om man verkligen VERKLIGEN skulle vara ärlig, påstå att fotboll är viktigare än sin nästas frihet och välmåga. Vill man fortfarande hävda motsatsen så får man stå ut med att sorteras under kategorin: ”Själviskt äckel”.

Frej von Fräähsen

Här finns drakar….

Högerextrema ska kartläggas

Förr i tiden, långt innan mormor eller gammelmormor var födda, brukade man lämna tomma områden på de ställen på kartan där terrängen var okänd. Istället skrev man ”Här finns Drakar” för att indikera att hit går du på egen risk. Även i modern tid finns ”Drakar”. Det landskap som demografin utgör erbjuder okända terränger (terror-ängar?) där missnöjet idisslas till hat och där hatet så småningom bryter ut i våld på oväntade ställen – till och med i själva demokratins vagga.

Draken är på frammarsch och sprider mörker och sår split i sina spår. Vi ser hur högerextrema ideologier vinner mark runtom i Europa och flera  länder, som tidigare varit hyfsat goda exempel på demokrati, förhandlar bort grundläggande mänskliga rättigheter. Vi är sakta på väg åt samma håll när vår inhemska version av Draken slår klorna djupare i folksjälen. Den Svenska Draken är vattenkammad och har pressveck på kostymbyxan. Den Svenska Draken har tittat på, och lärt sig av, den utmärkta filmen ”De misstänkta” från 1995. I filmen säger Kevin Spacey – ”The greatest trick the devil ever pulled was convincing the world he didn’t exist” (Djävulens största lögn var att övertyga världen om att han inte existerar)På samma sätt vill Sverigedemokraterna framstå som harmlösa förkämpar för ett folk under ockupation av Islam. Men partiet har ett mörkt förflutet som man försöker gömma undan så gott det går dvs övertyga världen om att det bara är lögner från en illvillig ”twittervänster” bestående av ”Kulturmarxister” och ”Multi kulti”-anhängare. Dessvärre motarbetas detta projekt mest av allt inifrån de egna leden igen och igen och igen. Draken existerar och kan inte tvätta bort den tunna fernissan av polityr. En grupp har potential att vara bättre än summan av dess medlemmar. Det omvända förhållandet gäller också. Enda sättet för Sverigedemokraterna att vinna sympatier från den stora massan är, paradoxalt nog, att kasta ut Sverigedemokraterna ur partiet…

Sverige ÄR en demokrati och därför måste vi tolerera, och rentav kämpa för SD’s rätt att tycka och uttrycka, Sverigedemokraternas närvaro i Riksdagen. Inte för att vi vill, men för att en liten del av Sveriges befolkning köper propagandan och har valt att rösta på partiet. Det är främst (men inte enbart) lågutbildade som röstar på SD, varpå det inte är konstigt att partiet är motståndare till Kultur och den såkallade ”Kultureliten”. Kultur bildar, Kultur bygger broar, Kultur väcker intresse och nyfikenhet – kort sagt egenskaper som gör att en hatideologi får svårare att få fäste.

Nu tillsätts i allafall en kartläggning över det politiska landskapet i Europa:

”De länder som ska studeras är – förutom Sverige – Norge, Danmark, Finland, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Polen, Ungern och Slovakien, länder som alla på olika sätt har problem med extremhöger och rasism.

Inom kort kommer den internationella forskningsgrupp som ska genomföra kartläggningen att presenteras. Arbetet ska börja i slutet av juni och slutföras våren 2014. Då ska man också ha tagit fram ett internetbaserat undervisningspaket som ska kunna spridas till lärare, poliser, socialarbetare, lokalpolitiker och andra nyckelgrupper.

Tanken på projektet väcktes redan före terrorattentaten i Oslo och på Utøya förra sommaren, men de erfarenheterna har ytterligare aktualiserat behovet av åtgärder, enligt Birgitta Ohlsson, som också säger att högerextremismen på många håll i Europa har förändrats.

– Jag fick ett uppvaknande i april förra året när jag var i Berlin och besökte Anne Frank Zentrum som jobbar främst mot högerextremism i östra Tyskland, säger hon. De berättade att högerextremister nu använder alltmer sofistikerade metoder. De engagerar sig i sociala rörelser, anordnar julfirande för fattiga ensamstående mammor, de går in i marginaliserade områden och ordnar sportaktiviteter. De tar en roll där samhället har abdikerat och civilsamhället är svagt.”

Draken maskerar sig som räddaren i nöden i de områden där samhället fallerar och det är förståeligt att man skördar framgångar. Människor är rädda och svaga och saknar framtidstro. Då är inte hat och främlingsskap (högerextremismens recept) det som behövs, utan solidaritet och medmänsklighet.
Låt oss hoppas att vi i en tolerant och mindre materialistisk framtid kan avskriva Drakens grepp över kartans okända marker, och istället skriva in: ”Här finns en bördig och ymnig trädgård som räcker till för alla”

Frej von Fräähsen

Mot ljuset (del tre)

Ryssland bäddar för ett hundraårs-rike av mörker och förtryck. 

En domstol i Ryssland har beslutat att ett förbud mot att arrangera HBTQ-vänliga parader inte strider mot medborgarnas grundläggande rättigheter. Nikolaj Aleksejev, som är ledande i Moskow Pride, ansökte om tillstånd för att arrangera en pride-parad men fick avslag. Då beslutet, enligt lagen, inte är tidsbestämt lämnade han helt sonika in 102 separata ansökningar för de kommande 100 åren. Samtliga fick avslag. Detta kan i praktiken betyda att det blir förbjudet för HBTQ-personer att under nästa århundrade manifestera för sina rättigheter och mot förtryck.

Ryssland är angeläget om att framstå som ett demokratiskt och progressivt land, vi går som man säger ”inte på den lätte”…
Prinsesspartiet önskar Nikolaj Aleksejev lycka till när han för frågan vidare till Europadomstolen.

Frej von Fräähsen

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!