En undersökning från SOM-institutet på Göteborgs Universitet visar att Svenskarna är alltmer negativa till religion. Varför verkar organiserad och kodifierad tro i allt mindre utsträckning appellera till den moderna människans intellektuella och andliga aptit?
I en tid då Vetenskap och Förnuft erbjuder en kosmologi som baseras på observationer och beräkningar, teoribyggen och ständig utvärdering av teorierna, är det svårt för traditionella dogmer att hävda sig. Människorna av idag är helt enkelt för medvetna och orienterade för att lättvindigt köpa andliga auktoriteter, alldeles särskilt som auktoriteterna står i strid med de rön som forskning och observation har producerat. Tack vare århundraden av vetenskaplig disciplin, ofta med stora personliga uppoffringar från modiga män och kvinnor, har vi en samlad korpus av mänskligt vetande som är ganska imponerande. Vi har väl, kort sagt, ganska god ”koll på läget” även om vi fortfarande har många stora och spännande upptäckter framför oss. Till skillnad från traditionell auktoritetsbaserad tro där utövaren förväntas kasta kritiskt tänkande och förnuft överbord till förmån för en ”himmelskt etablerad” sanning (som senare visar sig stå helt i strid med verkligheten), uppmuntrar upplysningsparadigmet kritiskt tänkande och en disciplin av ifrågasättande.

Självklart saknas inte profeter, dogmer och auktoriteter i de olika naturvetenskapliga projekten men dessa kan inte luta sig mot någon evig, av himmelen välsignad, sanning som kräver blind tro. Dessa auktoriteter sitter säkert till dess någon yngre, kaxigare och mer djuplodande förmåga gör nästa upptäckt. Då detroniseras föregående profet och hens teorier förpassas till naturvetenskapens kuriosakabinett. Kanske för att dammas av ibland och ges en tippning av hattbrättet för att teorierna var ”före sin tid” och sofistikerade trots bristen på kunskap då det begav sig. Liknande detroniseringar sker inte av religiösa auktoriteter, tvärt om verkar somliga  moderna trosutövare gå hur långt som helst för att legitimera de osakliga, felaktiga och stundtals krigiska uttalanden som dessa vördade patriarker har gjort under historiens gång.

Men vad gör då den moderna människan med sitt sökande efter mening, sanning och gemenskap?
Dessa frågor besvaras ju inte av naturvetenskaperna, varpå man lätt vänder sig till obskyra läror för att tillfredsställa sin törst efter mening. Problemet är att man som förnuftig människa, grundad i en naturvetenskaplig tradition, inte så lätt sväljer ett dogmatiskt paket av trosartiklar. Man tvingas ständigt väga sitt förnuft mot en djupt känd önskan om harmoni och transcendens. Vidare vinner traditionellt religionsutövande inte några sympatier då utövarna inte verkar lyckligare eller godare än någon annan (trots att de själva ofta och gärna hävdar motsatsen).

Det kan bli en Dalai Lama-effekt…
Den frikyrkliga tidningen Dagen skriver att SOM-institutet funnit att inom en viss åldersgrupp har Buddismen vunnit större popularitet över Kristendomen. Detta eftersom Buddismen verkar mer tolerant och ”snäll mot djur och natur”. Och handen på hjärtat. Vem skulle du hellre vilja ha som granne? Någon som i hemlighet tror att du ska brinna i helvetet eller någon som framstår som tolerant och snäll mot djur och natur? Problemet för traditionella religionsutövare är att de lätt framstår som arroganta och rigida, andliga Besserwissers om man så vill, som hårdnackat driver sin linje trots att övriga samhället för länge sedan gått vidare. Dessa människor bygger sin moral på läror som, visserligen var själva krönet av andlig visdom då det begav sig för några tusen år sedan, inte längre är applicerbara på det mänskliga samfundet. Musten och kraften i dessa läror blir urvattnade eftersom allt som finns kvar, när man skalat bort felaktigheter och direkta vidrigheter, är en luddig idé om ”evig sanning”.

Personligen tror jag att jakten efter mening och gemenskap är vår största utmaning idag. Svaret kommer inte finnas bland lumpen och trycksvärtan i en gammal bok. Svaret kommer inte finnas i nästa nyupptäckta elementarpartikel (även om en ev Higgsboson-partikel skämtsamt brukar kallas Gudpartikeln). Svaret på det mänskliga dilemmat kring hur vi ska leva gott och fredligt tillsammans står att finna i vår personliga ansträngning och vilja till vår nästas välgång. Låt oss börja öva oss på det redan idag.

Frej von Fräähsen