Vintern var lång, mörk och (i alla fall i Göteborg) ruskig. Grådasset sipprade in i själen och sög ut musten och lusten på ett sätt som den ännu blyga sommaren inte förmått avhjälpa. Men så kommer räddningen med inspiration och tradition i släptåg. Efter en lång väntan är den äntligen här:

Jag talar naturligtvis om senaste utgåvan av Arte et Marte  – Riddarhusets medlemstidning!

”För Riddarhuset i Tiden” skriver Riddarhussekreteraren Carl-Gustaf Åkerhielm i tidskriftens första rubrik. Därefter kommer en kort och förhärligande text som berättar om senaste tekniska lösningarna i byggnaden och därmed ska vi förstå att Riddarhuset är en modern institution som är duktigt förankrad i sin samtid. Trots min vurm för ridderlighet, hovkultur och mer dekadenta tider (för de som hade råd förstås) är jag kluven till Adeln och Riddarhuset. Människorna i detta forna riksstånd är idag en brokig skara av godsägare, direktörer, sjuksköterskor, konstnärer, lastbilschaffisar och butiksbiträden, dvs befolkningsgruppen är i stort sett ”som alla andra”. Bortsett då från att man stavar sitt efternamn lite lustigt med några godtyckliga von (här sitter jag själv med skammens rodnad i visaget) eller af instoppade här och var. Vidare kan hända att ens förfader rullade hatt med någon av rikets konungar och på fyllan blev adlad med smörkniven alternativt på slagfältet efter att ha skyddat tidigare nämnda Kung samt Fosterland från Ryssen.

”För Riddarhuset i Tiden” – I Grevens Tid
En institution med historia försöker jonglera tradition och samtid, trots att själva idén om Adeln är förlegad. Det syns mig att vi idag, då ”Hovleverantören Piratebay” (för att citera en duktig entreprenör jag känner) nyttjas i både slott och koja och datorn sköter automatiska uppdateringar av programvaran, inte har samma respekt för dem som ”uppgraderades” i fornstora dar. I dag är information gratis och uppgradering från 1.0 till 2.0 sker smärtfritt och kliniskt på några sekunder. Då är det svårt att förstå stoltheten hos våra förfäder om någon lyckades bli utvald att börja den vanskliga klättringen i Adelns grader. Idag tror vi inte längre på den sociala magi, och har inte respekt för den auktoritet, som är själva grunden för tron på Adelskapet. Kanske har vi helt enkelt blivit lite mindre sofistikerade än våra förfäder och förmödrar men vi verkar ha lättare att förstå en uppgradering av BH-kupan via kirurgi än någon sorts metafysisk föreställning om social uppgradering till permanent VIP-position i samhället. Och med rätta, då detta sätt att se på sig själv och medmänniskan knappast är särskilt demokratisk.

Det är i ”grevens tid” att grevens tid är förbi.
Själva uttrycket betyder att det är lite i sista stund, i alla fall enligt det alltid så pålitliga Wikipedia. Dessutom hänvisar uttrycket till den gode och duglige Tycho Brahe som tydligen var ett rent under av trevnad att få slava under, varpå hans tacksamma torpare menade att ”Grevens Tid” innebar att man hade det lite extra flott och fett under några goa år av välstånd. Men nu är grevens tid förbi och man kan inte luta sig mot forna bragder längre. Snabba klipp eller ett sinne för vilken App som folk kommer börja efterfråga till sin smart-phone är viktigare än det hjältemod och den generositet som kännetecknar Noblesse Oblige – Adelskap förpliktigar.

Vill du känna dig lite adlig fast du inte har en titel av födsel eller förvärv? Då finns möjligheten att be en heraldiker att komponera en vapensköld åt dig och sedan kan du gå med i facebookgruppen ”Fattiga Riddarhuset”. Det kommer garanterat inte öka din creddighet på Stureplan, men ett gott skratt förlänger i alla fall livet. Och vem vet när hjärtsnörpen plötsligt sätter in, kanske ett gott skratt i ”Grevens Tid” räddar dig undan dödens käftar?

Arte et Marte – Konst och Krig!
Frej von Fräähsen

Följ mig på Twitter