Jag sitter med frukostkaffet och spanar ut från nionde våningen i huset där jag hyr ett rum. Vackert väder och skön, grön Göteborgsvy utanför fönstret gör att jag känner en förhöjd känsla av livskvalitet så här i morgonstund. Tidningarna rapporterar om bostadsbristen, nej bostadskrisen, som blir akut i storstäderna i landet trots febrilt nybygge.
Problemet: Ungdomar har inte råd att bo då hyrorna är för höga.

Jag kanske är aningens reaktionär och kanske även en smula naiv men jag trodde någonstans att Staten skulle ta sitt ansvar att skydda medborgarna från rovkapitalisterna. Istället för nybyggen är trenden att bygga skrytbyggen som man kan ta hutlöst betalt för. Alla bekvämligheter och finesser ska vara på plats i nya lyan redan från början så att kräsna (och välbärgade) hyresgäster vill flytta in. Nya hyresrätter i Stockholm ligger på en snitthyra på 11540 kronor per månad och att detta är ohållbart borde vara uppenbart för varje rätt-tänkande individ. Alldenstund som hyrorna knappast någonsin kommer att sänkas utan snarare, i takt med ett stegrande profitsug, höjas ad infinitum.

Folk har inte råd att bo.
Detta betyder att en allt ökande del av befolkningen inte får basala trygghetsbehov tillgodosedda i vårt land. Privata intressen köper upp mark som de sedan bygger nytt och dyrt på för att göra sig en nätt förtjänst. Missförstå mig rätt, jag tycker att man för all del ska kunna tjäna pengar på det man gör MEN vår tilltro till marknadens förmåga att sätta rättvisa priser fördunklar vårt omdöme något. Kalla den Marknaden, Mammon eller Himlajorden om du vill (för dem som äger och säljer vill säga) men hur vi än ser på detta system så innebär det ett övergrepp.

I Svenska Dagbladet börjar jag läsa en mening:

”Statistik från exploateringskontoret…”

Jag upplever ett kort ögonblick av stolthet och glädje, Sverige kanske inte är så berusat av materialism och cyniska egenintressen? Tänk att det finns ett kontor som reglerar rovkapitalisternas exploatering av sina arma (bostadslösa) medmänniskor! Men nej, såklart inte, resten av meningen låter mig förstå att exploateringskontoret inte handlar om att värna medborgarens rättigheter och trygghet utan hur mark ska avsättas och var man får bygga.

Eva Franchell skriver i Aftonbladet:

Bostaden är ingen rättighet längre, utan en vara på en marknad och till de som inte har råd rekommenderar bostads­minister Stefan Attefall inne­boende. Nog för att vi är på väg mot det gamla klassamhället, men de svartklädda änkorna som hyrde ut rum finns inte längre.”

Moderaternas svar på problemet är alltså en nostalgisk återblick till början av 1900-talets statarlängor. Tio personer bor gemensamt i en bostad på två rum och sover skavfötters i skift för att alla ska få chansen att sova lite innan man springer iväg, hukande, bockande och skrapande för att släpa in den inkomst som hyran sedan sväljer lejonparten av.
Snyggt jobbat Moderaterna!

Nu är ju inte Moderaterna särskilt kända för sin översvallanda människokärlek eller omtanke om sin nästa, men jag vill ändå uppmana dessa våra makthavare att inrätta ”Exploateringskontor” i alla städer. Låt dessa kontor kontinuerligt se över, och reglera, hyror och bostadspriser så att folk har råd att leva. Det finns väl för sjutton en anständighetens gräns för vad folk ska tvingas betala?

Om inte annat kan jag rekommendera att man åker till IKEA och köper sig ett hem i form av två papplådor av märket Jättene:
Dessa kan ställas på en trevlig adress, är lätta att packa ihop och för en växande familj kan moduler läggas till i form av nya lådor. Enkelt, bekvämt och billigt – så som bostäder borde vara…

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter