Kiv om HIV

Idag vill Jonna Sima, via Aftonbladets ledarsida, att vi ska ändra lagen om informationsplikt för den som har HIV.

I artikeln menar Jonna att den Svenska smittskyddslagen är drakonisk och stigmatiserande och att det inte finns några belägg för att informationsplikten faktiskt hjälper till att minska antalet nysmittade. Lagen, i sin nuvarande form, kräver att den som har HIV eller andra obotliga sjukdomar är skyldig att informera eventuella sexpartners om sin HIV-status. Debattörens analys av läget innebär att många därför väljer att inte testa sig regelbundet för man kan ju inte bli ansvarig för att smitta andra om man själv ”inte vet” att man bär på smittan. Av artikeln framgår också att cirka 500 personer smittas varje år, att huvudparten av dessa är heterosexuella, att man räknar med ett mörkertal på mellan 500-1000 som inte vet om att de är smittade samt att Svenska ungdomar är sämst i Europa på att använda kondom.

Jonna, jag är ledsen att behöva säga detta, men jag tycker du har fel. Jag tycker det är bra att vi har en informationsplikt i Sverige. Jag vet att detta är kontroversiellt och kan anses vara en mindre etisk hållning i ett land som dyrkar individen och hennes okränkbara rättigheter. Jag är själv förkämpe för mänskliga rättigheter, har varit engagerad i RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) för att arbeta med utanförskapsfrågor MEN jag är inte liberal i betydelsen ”Anything Goes”. Jag är inte en moralisk relativist som menar att alla beteenden som kan förklaras och förstås ska ges legitimitet och utrymme. Somliga beteenden skadar andra – mobbning, våldtäkt, misshandel, mord, rovpropaganda för politiska och religiösa ideologier samt utsätta andra för dödliga eller obehagliga smittor. Dessa beteenden är inte okej och ska inte ges legitimitet.

Tack och lov lever vi inte i ett samhälle som fullt ut anammar Gamla Testamentets stränga och ondskefulla rättsprinciper. Det är ingen som kräver att HIVsmittade ska ringa i klockor och ropa ”oren, oren..” så att vi andra, som fortfarande är ”rena” kan hasta undan i avsky. Däremot är det inte orimligt att man, inför ett intimt möte, lägger korten på bordet så att alla vet vad man har att jobba med. Det är snyggt, det är klass och det är att visa omtanke och ansvar för varandra.

Vi moderna Svenskar är en samling bortskämda hedonister. Vi vill, i allt, äta kakan och ha den kvar och det pratas allt mindre om personligt ansvar om nästan och miljön. Vi är allt mindre benägna att avstå lite av vår makalösa komfort för att  lätta på sopberget eller andras lidande. Även i den här debatten talas det om att gällande lag moraliserar och stigmatiserar den som haft oturen att bli smittad och att det är individens okränkbara rätt att få ligga lite. Men ibland får man en trist deal av livet och då måste man spela spelet med nya regler. Den som blivit rullstolsburen kan inte bara bestämma sig för att nu är det här kränkande (vilket det dessvärre är i vårt land fortfarande då samhället är så extremt anpassat för dem som inte har någon typ av funktionsnedsättning), ”nu tar jag en promenix och köper tidningen”. Detsamma gäller de som råkar i personlig konkurs eller får en hemsk sjukdom. Man får helt enkelt gilla läget och sluta äta hummer respektive inse att nu är det andra regler som gäller.

Ibland får vi en trist deal av livet, det är en del av att vara människa, då ska vi kunna stötta oss på samhället och varandra men också ta ansvar för den nya situationen och försöka bygga oss ett gott liv ändå. Jag förespråkar ett utökat personligt ansvar i nästan alla frågor, varpå jag tycker att man bör berätta för nya partners att man har en sjukdom som potentiellt kan smitta dem. Det är ren och skär hyfs om inte annat.

Fast det verkliga problemet är inte de som redan har smittats. Problemet är att ungarna idag växer upp utan den kunskap som förhindrar smitta. Problemet är att många fortfarande tänker på HIV som Bögsjukan som bara angår ”de där fikusarna”. Rätt väg att gå för att förhindra smitta är att upplysa om risker, konsekvenser och möjliga skydd. I en liberal värld är individens rätt att ”få ligga lite” viktigare än rätten att få den informerade valmöjligheten att avstå. Det tycker jag är skevt.

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter

4 kommentarer

  1. Robert Halvarsson

    31 juli, 2012 at 17:48

    Detta är samma linje som RFSL genom sin förbundsordförande driver. Tyvärr upplever jag det som tämligen idiotiskt, både när röda Aftonbladet och RFSL propagerar för total ansvarslöshet och hänsynslöshet i förhållande till sexuella kontakter.

    Lite jävla ansvar får det faktiskt lov att vara.

    • Jag har inte sett den ansvarslöshet du nämner men klart att man ska ta hand om sig själv och varandra i en sexuell situation. Det handlar om omtanke och respekt tycker jag, och det kan man ju visa även tillfälliga kontakter.

  2. Robert Halvarsson

    31 juli, 2012 at 21:38

    Jag ska inte skriva när jag befinner mig i affekt, det är tydligt. Det jag talar om handlar specifikt om just det krav som RFSL fört fram på slopad informationsplikt, och inget annat. Mer information, mindre skräck, och så vidare – ställer jag upp på. För min del för det dock ett slopande av informationsplikt med sig moraliska konsekvenser i den bemärkelse att informationsplikten är ett imperativ hur man bör bete sig mot sin nästa.

  3. Jisareraca yonemak uqol fefilifi coyovi po oj a ole.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!