Dolce far niente… får niente

Jag undrar om jag håller på att bli konservativ på gamla dar men inom loppet av sju dagar har jag hållit med Alliansen vid två tillfällen.
Första gången gällde nätverket OFOG och deras, tja ofog, under Prideparaden i Stockholm förr året. Idag är det klippt igen och jag nickar och hummar när jag läser Nyamko Sabunis (FP) debattinlägg på Aftonbladet.

Miljöpartiet föreslog i torsdags att ungdomar som skolkar ska få behålla sitt studiebidrag eftersom de annars kan bli återbetalningsskyldiga och alltså dra till sig Kronofogdens uppmärksamhet. En fin tanke kan tyckas, värna ungdomarna, ge dem inte en skev start etc och så vidare. Men nej, ett konsekvenslösa samhälle där medborgarna avsäger sig allt personligt ansvar i alla lägen kommer ju inte att fungera. Jag är stor tillskyndare av sociala skyddsnät, vi ska ha en stark offentlig sektor i Sverige som tillser att alla får lika möjligheter och att de som är mest utsatta ska få hjälp till självhjälp så att de kan bygga sig ett gott och värdigt liv. Självklart betalar jag skatt med glädje (!) om jag vet att en ensamstående fyrabarnsmor har möjlighet att få nya tänder eftersom hon tappat alla av näringsbrist för att jobba dubbla skift och försörja barnen. Självklart ska barn som är utsatta få hjälp så att de kan känna sig trygga, sedda och respekterade. Men ett samhälle kan inte fungera om en hel generation ungar får lära sig att konsekvent leva över sina tillgångar utan risk för konsekvenser.

Utbildning vidgar din mentala horisont. Utbildning placerar dig i ett historiskt och socialt sammanhang. Utbildning ger dig möjligheten att ta rodret i ditt eget liv och styra skutan som du vill. Hoppar du ur skutan när den sjösatts kommer du inte kunna hålla dig flytande så länge.

Vi måste bli bättre på att uppfostra våra ungar och att ge dem riktiga och användbara verktyg för att de ska kunna växa upp till sjyssta människor och ansvarsfulla individer. Att vara individ och att kunna uttrycka sin unicitet  borde vara en självklarhet för alla på vår jord, dessvärre är det ett stort privilegium som inte alla har rätt eller möjlighet till. Rusta ungdomarna för den verklighet som vi själva blundar för men som kommer att bli akut uppenbart under våra barns och barnbarns livstid: Jorden är ett slutet system med begränsade resurser och vi måste dela med oss till varandra. Sötebrödsdagarna är över, massorna ropar efter bröd medan vi dricker latte och äter cupcakes.

Vi måste helt enkelt bli bättre på att från början lära våra barn att handlingar får konsekvenser, annars kommer vårt samhälle i raskt tempo att Skitstövel-fieras och våra barn blir kompletta egoister som gladeligen säljer våra organ på svarta marknaden så att de kan köpa ännu ett par nya skor. Studiebidrag ska man få för att man studerar, det är samhällets investering i ungdomen, med krav om motprestation i form av delaktighet i samhället. Låt så förbli!

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter

4 kommentarer

  1. Nej nu är du ute och cyklar! Kanske Ok om man fyllt 18 år har rätt att fatta sina egna beslut. Men tills dess är man kanske fängslad i ett sammanhang som man inte kan rå på. Du kan vara i en helt hjälplös situation, socialtjänst och myndigheter gör inget. Då ska man fan inte bli ytterligare straffad för att man inte orkar ta sig på morgonen ibland. Trots skolk och frånvaro kan skolan ändå utgöra den enda tryggheten ungdomen har. Visst kan man önska att det borde erbjudas andra alternativ då, men så vacker är sällan verkligheten. Gör det inte svårare för utsatta ungdomar!
    Mvh Emma (som aldrig skulle fått en andra chans i dagens borgerliga samhälle)

    • Hej Emma och tack för din kommentar.
      Självklart ska det alltid finnas skyddsnät för de svagaste och mest utsatta. Studiebidraget är en form av ”lön” som man får av samhället för att man pluggar. Jag håller med om att det är en komplicerad fråga, straff är sällan någon bra pedagogik men om man istället tänker på det som en lön (alla fattar att man inte får lön utan egen insats) så förstår man att detta är en aktivitet som samhället sätter värde på och att man stöttar den för att du ska få möjligheten att bygga dig ett liv. Vi ska uppfostra våra ungar så gott vi kan till ansvarsfulla och omtänksamma personer, ibland fungerar inte familjen kring ett barn och då ska självklart samhället träda in och hjälpa till men vi gör ungdomar en otjänst om de lever i ett gränslöst samhälle utan konsekvenser. Jag är själv absolut inte borgerlig tämligen röd i mina åsikter, men vi kan inte lägga ut värderingar och personlig etik som ett samhälleligt ansvar där individen går fri. Detta måste vi lära oss tidigt men sedan kan man absolut diskutera formerna kring detta då somliga kan råka illa ut. Jag har ingen universallösning kom gärna med förslag så kanske vi kan ge Reinfeldtland några konkreta idéer! :)
      Frej

  2. Nej jag trodde inte du var borgerlig, jag har läst din blogg. Däremot tycker jag det är allt för hårda krav på ungdomar idag. Nästan större krav än på vuxna. Och det jag ser är ju att de ungdomar, vilket tyvärr inte är få, som inte har en trygg miljö/familj runt sig lätt far illa. Det finns alltid en anledning till skolk och den anledningen tror jag sällan är slapphet eller allmän bortskämdhet, även om de också finns. Nej andra metoder krävs för att bli av med skolk. Dessutom tycker jag inte att man kan betrakta studiebidrag för lön så länge man är under 18 år. Vad menar du med värderingar och personlig etik? Jag förstår inte den meningen.

    • Jag kan hålla med dig om att det är tufft att vara ung idag. Det ställs större krav på att vara snygg, framgångsrik och ha alla ”rätta prylarna” och många har nog svårt att hänga med i alla svängarna. Särskilt som om man har en instabil hemmiljö eller blir dåligt behandlad av kamraterna i skolan.

      Ibland kan det vara ett värde att titta på vad man kallar saker. Ett studiebidrag är ju just ett bidrag för att eleverna ska kunna plugga snarare än tvingas ut och jobba för att klara sig. Kanske man då istället skulle se detta som fickpengar eller helt enkelt barnbidrag till dess man är myndig.

      Vad jag menar om personligt ansvar och personlig etik är att vi lever i ett samhälle där allt fler skiter i andra och där prylar är viktigare och att man inte heller tar ansvar för sig själv eller sin familj. Det är vårt kollektiva ansvar att ta hand om dem som har det svårt, men någonstans kan inte samhället gå in och stötta i alla sammanhang. Jag menar att vi ska ge verktyg och hjälp till självhjälp så att man kan bygga upp sin självkänsla och sitt självförtroende så att man kan bli en aktiv medpart i vårt samhälle. Jag tycker vi ska lära ungarna tidigt att det krävs arbete för att bygga sig ett gott liv. Klarar inte familjen av detta så kanske skolan och det allmänna ska ta aktiv del i grundläggande barnuppfostran men vi kan inte avveckla det personliga ansvaret och det är viktigt att barn och ungdomar tidigt ser konsekvenserna av sitt handlande.

      Sen har du rätt i att ungar som mår dåligt inte ska bestraffas. Det är en knivig fråga men jag tror att om man ser bidraget som lön (i de stora delar av världen tvingas ungdomar arbeta och hjälpa till hemma, här har vi det så gott att de oftast slipper) så sänder man bra signaler. Att bilda sig ska vara ett privilegium, det ska vara njutbart och det ska vara någonting som man känner bygger upp en. Vi har den makalösa välsignelsen att utbildning är gratis i det här landet. Detta ska vi värna och vara stolta över och kanske är problemet att vuxenvärlden misslyckas med att visa på detta för sina ungdomar.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!