Månad: oktober 2012 (sida 1 av 2)

Det rytmiska ljudet av gaskamrar som byggs bakom kulisserna?

Kära medmänniskor, freaks, oliktänkare, dekadenta, fjollor, invandrare, bögar och andra utomnormativa entiteter:
Hoppas ni har en packad väska liggande under sängen. Hoppas ni sålt mormors diamantdiadem och löst in allt av affektionsvärde till reda kontanter. Inom en nära framtid kan det komma en dag då vi fort måste lämna landet för att börja om någon annan stans. Vi kan vakna en morgon, kanske snarare än vi tror, och upptäcka att grannarna ser med mer uttalat förrakt på oss och att främlingar ser det som sin rättighet att inskränka våra. En karg vind blåser i Det gamla fria fjällhöga Norden och det är inte enbart för att vintern är i antågande.

Aftonbladet meddelar idag att Sverige Demokraterna är landets tredje största parti, med nära 9% av befolkningen som meningsfränder. SD meddelar att man ska ”rensa upp” i de egna leden: Gömma undan de mest hatiska och bittra så att partiets agenda kan genomföras utan att dra till sig alltför mycket uppmärksamhet på grund av några få, mindre medietränade, färgstarka individer.

Hoppas ni har en packad väska liggande under sängen. Hoppas mormors diamantdiadem har omsatts till kontanter för det kan komma att bli ett hastigt uppbrott. Bli inte lurade av deras vattenkammade frisyrer och pressvecken på deras lilla kostymbyxa. Känslan av obehag du känner föds ur  det nästan ohörbara rytmiska ljudet av gaskamrar som byggs i kulisserna.

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Stoppa Skitstöveliseringen av Samhället!

Den samvaro med andra människor, som vårt samhälle innebär, erbjuder så många festliga möjligheter till irritation:
Kalla mig gärna reaktionär, kalla mig gärna gammeldags, kalla mig gärna snobbig, men jag tycker nog att ett enkelt ”Hej” passar väldigt bra när man möter en granne i hissdörren. Jag tycker också att det är väldigt lämpligt att nämnda granne tackar när man/en/hen håller upp hissdörren så grannen kan komma in trots alla paket och hundar och blöta höstkläder han släpar på.

Jag vet inte om jag är ett levande fossil. Jag känner mig inte så åderförkalkad eller sedimenterad trots att jag minns så långt tillbaka som första gången ”Trolltider” sändes som julkalender på TV. Jag kanske trots allt är en rest från en mindre degenererad tid men jag tycker faktiskt man kan kosta på sig lite vardagshövlighet. Har man en bra dag kanske man rentav kan bjussa på ett leende och en komplimang till främlingar man möter under dagens långa färd mot natt?

Anyway: Nästa gång jag möter grannen ska jag banne mig påpeka nageln i hans öga med ett muntert ”Hej för Fan!” samt slänga slänga igen dörren mitt i synen. Risken är väl att sådan ironi går dagens ”skitstöveliserade” ungdom helt förbi. (Men det får man väl inte säga längre i det här landet?)

Kränkt
Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Skolböcker är Vänsterpropaganda!! (?)

Detta tycker i alla fall Malin Appelgren (KD) i en debattartikel i dagens Aftonbladet.

Skribenten öppnar barnens skolbok i Samhällskunskap och blir provocerad när den säger sådana hutlösa saker som att privatvården sparar pengar  åt samhället  ”[genom att] det då kan bli billigare än när den offentliga sektorn driver den” eftersom de vill ”utföra sina uppdrag så billigt som möjligt eftersom de drivs för att skapa vinster”, vilket medför att de driver verksamheten med ”så få anställda som möjligt”.

Jag kanske är mer cynisk än KD eftersom jag aktivt misstror kapitalismen som idé. Malin & Entourage verkar tro att dessa privata aktörer kommer göra sitt yttersta för att säkerställa en god kvalitet som vilar på omsorgen om medmänniskan. Tillåt mig ge uttryck för en mild skepsis: BAH!

Kalla mig gärna kommunist men jag tycker att kapitalismen är implicit av ondo, inte för att människorna som driver alla företag är onda eller giriga eller själviska men eftersom denna idé om ständig tillväxt – mer avkastning/ mindre utgifter självklart inte är hållbar. Någon, någonstans (helst någon annan än man själv) kommer bli lidande i ekvationen. Det är inte Rocket Science…

Kalla mig gärna korkad, men jag förstår inte Malins & meningsfränders åsikt att ”kvaliteten kan förbättras och säkras” genom privatiseringar. Jag förstår inte heller att ”valmöjligheter” kan upphöjas till den Heliga Graal som det blivit fråga om. Valmöjligheter för vem? De rika? Vem ska betala kalaset? Var tags pengarna till företagens vinster/löner etc? Jag förstår inte hur det kan gynna medborgarna mer med valmöjligheter av dyrare (och bättre) alternativ, än det skulle gynna dem att satsa på en bra offentlig vård? Kanske Malin Appelgren kan ta sig tiden att förklara för en lite smådum gammal dansare som jag?

Vidare säger då Malin (den röda markeringen är min) :

Mitt och Kristdemokraternas ställningstagande för att privata, vinstdrivande alternativ inte bara ska tillåtas, utan även uppmuntras inom vården, skolan och omsorgen, grundas på att vi vill få mer – inte mindre – för varje skattekrona. Vi vill också ge eleverna, patienterna och de omvårdades – liksom lärarna, sjuksyrrorna och vårdbiträdena – ett större inflytande över sin egen situation. Vi vill se en välfärd där olika alternativ konkurrerar med kvalitet och där både du och jag har det slutliga inflytandet över vilka vi vill välja (och välja bort).

Den grova nidbild av privata företag och förnekandet av valfrihet som en viktig drivkraft bakom upphandlingar och privatiseringar ger knappast våra skolbarn ett rimligt och nyanserat förhållningssätt till frågan.

Det är just detta ”få mer – inte mindre” som jag har svårt att förstå. Snälla Malin kan du inte ta dig tid, under en kaffepaus , att svara på hur detta skulle gå till i ett ekonomiskt maskineri som bygger på vinster?
Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Grynkorvens Dag?

Kanelbullens dag, Fettisdagen, Våffeldagen och andra märkliga ätbara dagar har redan passerat i år. Men idag infaller ”Dagen G” – Grynkorvens Dag.

Jag blir lite nyfiken på hur dessa dagar blir tillskrivna sina alldeles egna läckerheter. Är de resultatet av vurmares lobbyism? Involverar det obskyra astrologiska operationer för att klargöra när det är mest gynnsamt att äta en viss sorts mat? (Som gammalt Lovecraft-fan kan jag tänka mig att Grynkorven bara ligger några snäpp under ”Cthulhu” på ohygglighets-skalan och, precis som urtidsmonstret, bidar sin tid till dess ”stjärnorna är rätt” för en ny entré.) Eller kan det vara den cyniska och allstädes närvarande marknaden (här representerad av Norrmejerier som sammanställt en hjälpsam lista) som vill sälja ut lite av säsongens rester?

Viktiga saker har sin egen dag: Lakritsens dag, Kebabens Dag, Bakfyllans dag, Personaldagen (föregår ofta bakfyllans) etc och så vidare. Det har gjorts försök att introducera dagar som är viktiga på riktigt, för de flesta vill ju gärna uppmärksamma Mor och Far lite extra ibland. Barnens dag är väl ett fint initiativ? Internationella Kvinnodagen (förutom att vara sexistisk och förnedrande) hade säkert en bra baktanke. Sedan har vi ju de viktiga Påsk, Jul, Allhelgona, Advent 1,2,3 och 4 som ska bidra till eftertanke, gemenskap och köpfrossa.

Vi lever i ett väldigt ocharmigt samhälle: Det är bullrigt, stressigt, snarstucket och lider av menings-inflation. Saker och ting betyder liksom ingenting längre. Vi försöker maxa meningsfaktorn med fler sorters sillar, dyrare studentbalsklänning, mera bling-bling på vigselringen, vitare tänder, snyggare bil och ändå blir vi inte lyckligare och mer närvarande.

Jag tycker vi ska slå ett slag för nya temadagar. Eller nej förresten, nya HELGDAGAR som är meningsfulla och adekvata. Nya helgdagar som vi vaktar mot profitens gisslantagande. Ut med de gamla, förstockade, tomma helgdagarna som bara blivit en ursäkt för byteshandel med varandra i form av onödiga prylar. Bort med de Röda Dagar som ska befästa klass, rikedom och position genom mängden pengar vi kan spendera på dekorationer! Här följer nu en lista över nya helgdagar som Prinsesspartiet vill förespråka och kommer göra sitt yttersta för att fira:

1:a januari – Tystnadens Dag. Hela dagen går i tystnadens och eftertankens tecken. Inte lyssna på musik, titta på TV eller surfa. Inte prata eller musicera. Njut av TYSTNADEN

1:a februari – Beröringens Dag. Jag vinnlägger mig om att ta på människor i min omgivning (på ett respektfullt vis förstås) även främlingar kan behöva ett handtag, famntag eller klapp (de mest hugade kan prova att hitta någon att kyssa men det bör ju skötas på snyggaste vis.)

1:a mars – Uppoffringens Dag. Ge bort någonting/ gör någonting som innebär lite av en uppoffring. Känn friheten och lättnaden när du släpper taget.

1:a april – Drömmarnas Dag. Tänk på, och prata om, drömmar. Både nattliga drömmar och livsdrömmar är välkomna. Analysera och diskutera varandras drömmar men mest av allt: Ta dem på allvar.

1:a maj – Älska-dig-själv-Dagen. Spendera dagen i förundran över hur underbar, unik och vacker du är. Passa även på att se samma kvalitéer i andra du möter. Kanske avsluta dagen med att älska MED dig själv? Många av oss upplever att vi är fjättrade i en kropp som vi gör allt för att tukta så ta chansen att ge din kropp lite kärlek 😉

1:a juni – Leendets Dag. Möt allt, så gott det går, med ett leende. Om det inte går så lev ut sorgen, ilskan, rädslan så mycket du bara kan! Kanske kan ett leende smyga sig in efteråt?

1:a juli – Promenadens Dag. Upp med er soffpotatisar! Packa picknick-korgen och gå på långpromenad. Vik hela dagen för ändamålet, ta med vänner familj och husdjur. Upptäck naturen eller stadsmiljön!

1:a augusti – Lättjans Dag. Gör INGENTING av vikt på hela dagen. Dolce Far Niente!

1:a september – Sanningens Dag. Nu är de flesta tillbaka på jobbet efter semestern, så bra då med en sanningens dag då man kan säga vad man tycker till chefen och kollegorna? Närå, skämt åsido, denna dag försöker vi i möjligaste mån att BARA TALA SANNING. Såklart på respektfullt sätt med medmänniskans bästa i åtanke.

1:a oktober – Sparsamhetens Dag. Som civilisation lever vi över våra tillgångar: Naturen och resurserna (mänskliga såväl som materiella) utarmas i allt snabbare takt. Denna dag ska vi inte spendera en enda krona. Inga impulsköp, eller tröstköp eller snabbköp! Vi tänker på miljön och på hur bra vi redan har det. I ärlighetens namn behöver de flesta inte ännu en tröja…

1:a november – Meningsskapandets Dag. En av de viktigaste dagarna! Vad ger mig mening? Hur skapar jag mening i min tillvaro? Hur hänger min värld ihop med omvärlden på ett meningsfullt sätt? Denna dag funderar, diskuterar och bygger vi strategier för meningsskapande.

1:a december – Åminnelsens Dag. En dag för att påminna sig om:  Allt det goda vi har. De människor som är utan. De fina människor vi har omkring oss. De som har försvunnit ur våra liv. etc.

Ta nu fram en röd penna och skriv in dessa nya helgdagar i almanackan. Nåde den som skickar mig ett glad ”sparsamhetens dag-kort”, men ge mig gärna en kram på Beröringens Dag!

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

"Men jag låtsas att du inte finns…"

Nu har jag sett andra delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och jag känner en djup slitande smärta över det orimliga i att unga människor blev, och fortsatt blir, övergivna av dem som borde, nej MÅSTE finnas där för dem. Jag känner en ohygglig tyngd när jag tänker på hur privilegierad och lyckligt lottad jag är som får vara frisk, älskad, sedd, bekräftad och omhuldad medan andra skärs bort, med kirurgisk kyla och precision, för att de inte passar in. Jag grinar och snorar och vredgas för de ungdomar som kastas ut i kylan, för de som lider i tysthet och ensamhet, och i det ögonblicket svär jag att aldrig, aldrig mer respektera eller acceptera religiösa eller politiska övertygelser som driver in kilar människor emellan.

”Men jag låtsas att du inte finns…”
Jag kan inte acceptera att människor väljer att tro på en Gud eller Politik som kräver att de ska offra sina egna barn. Människooffer? Man offrar barnet för sin egen skull. Skär bort det sjuka så att man inte själv ska smittas av det sjuka/ syndiga/ onda?Vilken gräslig och neslig egoism. Hade jag haft barn hade jag varit beredd att utmana både himlar och helveten för att skydda mitt barn. Hade jag haft barn hade jag aldrig kunnat sitta och gotta mig på ett himmelskt saftkalas i evighet i vetskapen om att mitt barn fick stå utanför. Det är den yttersta skändligheten.

Jag kan inte förstå, vill inte förstå det horribla i att lämna sitt barn och sina medmänniskor åt sina öden. Jag kan inte förstå, vill inte förstå känslokylan hos dessa rena och rättfärdiga människor som ”går till paradis med sång” och som utan en tanke lämnar oss andra i sticket.

Jag har sett andra delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och jag skälver, och kväljer och sväljer ett tyst skrik av fasa för dem vars liv slogs (och fortsatt slås) i spillror och som dömdes (och fortsatt döms) ut och rensades (och fortsatt rensas) bort. Jag känner sorg över tingens tillstånd men också en djup tacksamhet för att denna hjärtskärande berättelse visar på den horribla nakna sanningen för så många. Det handlar om människorna, glöm aldrig det. Det handlar om att ta hand om varandra, glöm aldrig det. Det handlar om att förvalta tiden, närheten och sin egen mänsklighet. Glöm det inte. Gör det varje dag. Börja nu.

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Homo Undercover?


Timothy Kurek är en djupt troende Amerikan som gjorde det oväntade, kanske rentav otänkbara, att leva som bög i ett år.

När en bekant till Timothy kom ut som lesbisk, och otröstligt berättade att hon blivit förskjuten från sin familj, var de slipade argumenten för omvändelse det första han kunde komma på som tröst. I efterhand började han fundera, ifrågasätta sina djupaste värderingar och kom fram till ett mycket modigt beslut: Att gå i någon annans skor under ett helt år och låtsas vara homosexuell för att lära sig mer om sina medmänniskor.

95% av vännerna lämnade honom när han ”kom ut” som homosexuell, Konservativa Mamma blev först djupt olycklig men sedan varmt engagerad i lokala HBTQ samhället. Med bara några få invigda, bland annat en moster och en homosexuell vän som skulle agera pojkvän för att slippa inviter från kärlekskranka uppvaktare, började Timothy utforska den mystiska och märkliga ”Bögvärlden”. Resultatet av äventyret blev en bok om att utstå hat och utanförskap, att förstå medmänniskans bördor men också att komma till en djupare och innerligare tro som baseras på medmänsklighet och kärlek snarare än dogm.

För mig råder inga tvivel om att Timothy Kurek är en hjälte. Han var beredd att göra det otänkbara: Utstå personligt lidande för att förstå och delta i sin nästas glädjeämnen och sorger. Han är en förebild för alla oss som ser, och gärna pratar om, världens olyckor men som inte alltid lyckas så bra med att leva som vi lär. (För vi är ju alla ofullkomliga människor)

Läs boken  och bli inspirerad. Kanske även motiverad. Att göra. Något.

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Prinsesspartiet går på Operan…

Ikväll var det premiär på två nya dansverk på GöteborgsOperan och naturligtvis var Prinsesspartiet med entourage där och bevakade spektaklet. Någon uppkomling till finanshaj hade lagt beslag på logen så vi fick nöja oss med plats på parkett, vilket i och för sig inte bekom oss det minsta – vi är ju så folkliga. Dessutom verkar det väl lite magstarkt att ställa krav på tandstatusen på en given häst?

Iallafall: Vi bänkar oss bland bling, paljetter, sammet och illa valda parfymer och genomlider första akten. Dansverket som kallas ”Mama, I’m Coming Home” skulle varit perfekt. Om man hade tagit bort all dans… Det var dock några lite lustiga teatraliska element som jag tyckte om och levande musik, en blandning av rockopera och world music, var en del av behållningen. Men jag är akut allergisk mot dans som radar upp jämna pojk/flick-par på scenen för ett antal simultana duetter som innehåller lika mycket (eller mindre) värme och närvaro som en flyttgubbes (eller gummas) kamp för att få ett piano uppför 10 trappor. Fysiska duetter och trios där dansarna saknar all form av mänsklighet i kontakten med varandra, trots att de kränger och klänger sig halvnakna och drypande av svett på varandras kroppar… …nja, it doesn’t do it for me. När jag har sett ett tiotal Cabriole-hopp och tour-en-l’airs i detta moderna rockiga dansverk tänker jag att jag hade blivit mindre förvånad om jag hade gått på krogen och fått in en tallrik Moule Mariné – marinerade i Coca Cola! Dansverk numero uno är ett illa sammanhängande kollage med pretantioner. Mest av allt tycker jag synd om dansarna (och min ända som lider av träsmak vid det här laget) som naturligtvis är av yppersta klass och som måste försöka fylla ut tomheten i dansverket under 30-40 minuter. Scenografin – tummen upp. Kostym – leopard- och tigermönstrat? Kitschigt som fan men kanske lite väl mycket av varan?

Sedan Paus: Omgruppering: Överläggning: Taktiksnack: Skitsnack: Tredje ringningen:

Dansverk numero Due: ”Untitled Black” är humoristiskt, mänskligt och känns som en frisk fläkt efter föregående dansverks stundtals omotiverade och förvirrade uttryck. En god portion av tiden är dansen unison med lite inslag av kanon, ändå känns det inte tråkigt. Kompositionsmässigt tycker jag att ”Untitled Black” är mer lyckat: Dansarna är stundtals del av en organisk maskin, stundtals autonoma maskinkroppar som rör sig i gemensam puls. En gigantisk maskinlunga? Cyborgs? Vad?
The hell I know! Men jag gillar det!
Det drar ut på tiden, som det måste, för att bourgeoisien ska uppleva att de får valuta för pengarna. Personligen föredrar jag ”short but sweet”. Strukturellt kunde verket ha mått bra av en bättre och mer gradvis dramatisk upptrappning mellan maskinkropparna och de sociala kroppar som introduceras längre fram i verket. Men trots det futuristiska temat, trots de homogena kostymerna/uniformerna framstår dessa maskiner som långt mycket mer organiska och ”äkta” än de djurmönsterprydda dansarna i föregående dansverk.

Helhetsbetyg:Lillebror som är av en mer generös natur: 45° lutning av tummen uppåt
Karolinas okroppsliga tumme: Samma 45° lutning uppåt
Frej von Fräähsen: Nollgradigt = lika upphetsande som snöblandat regn på grund av första insatsen

Men för all del, om ni inte är gamla dansrävar som jag, vilken sett och hört det mesta så ska ni pallra er till Operan och se lite dans för inom konsten gäller som i allt: ”de gustibus disputanda” (vilket betyder på Värmländska, ”Smaken är som röven, Klöven”)

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Få lite ordning på Bastarderna, Tack!

Inte bara fä men också folk ynglar av sig i rask takt och utan urskiljning verkar det som. Detta är ett problem för Riddarhuset som ju gärna vill ha lite koll på läget och rättning i leden. Var sak på sin plats, var person ska veta sin plats etc. Är man simpel obetidlad adel eller en förnäm Friherre? Herre på täppan är i alla fall den maffige Greven som spankulerar gatan fram med polisongerna svängande i vinden.

Det är viktigt att folk vet sin plats, kan sin historia. Är du född före eller efter det ”ja” som garanterar dig en plats i aristokratins traditionstyngda bänkar? Eller är du bara halvsyskon till en tvättäkta ädling fast barn till ”fel” förälder i konstellationen? Då är du tyvärr inte välkommen lille vän, för alla vet att den avel som pågått genom århundradena borgar för att de bästa generna, de festligaste generna, ska samlas i några få blåblodiga individer. ”Ein volk”… …och så vidare.

Personligen tycker jag att Riddarhuset är en kul kuriositet. En fläkt från forntiden att pryda med etikett och ställa ut i ett museum, kanske tillsammans med spännande fenomen som hustruagan, husförhören och änglamakerskan? Men nej, skämt åsido, jag har fina vänner som är maffiga grevar, förnämar friherrar och (inte särskilt simpla) obetidlade. Dessa mina vänner är goda, humoristiska och närvarande, precis som människor kan vara. Dessa mina vänner dricker ”punkbärs” (kanske ett typiskt Värmländskt ord?), lyssnar på Rock ‘n Roll, äter ostmacka, knyter skorna själva, åker på festival, passar småsyskon och ser fram emot helgen precis som alla andra. Därför tycker jag det är en hoppfull utveckling att Riddarhuset har svårt att ha koll på alla adelsyngel. Det betyder ju att detta rikets forna andra stånd inte bryr sig så mycket om vem som är vem längre. Kanske kärleken, bekvämligheten och självständigheten helt enkelt är mer intressant än att underkasta sig rigorösa procedurer för ”vem tar vem”?

Adeln – älskad, hatad, avundad, utskrattad(?) har ändå lämnat spår efter sig genom hela historien. Vi ser representanter målade på tavlor i magnifika miljöer, vi ser hur det kryllar av ”af” och ”von” i urkunderna som lade grunden för riket. Framför allt kan vi idag se att denna rest från urtiden knappast för en tynande tillvaro på dammiga Dracula-slott. Jag rekommenderar boken av Björn af Kleen: ”Jorden de ärvde” för den som är nyfiken på nutida ädelt jordägande.

För dem som inte blivit födda på rätt sida av giftermålets ”Ja”, eller för dem som bara hetat Svensson, Jonsson, Karlsson och liknande i evigheters evighet kan jag rekommendera ”Fattiga Riddarhuset”. Det är en grupp på facebook som låter dig leva ut ett ohämmat svärmeri för titlar och krusiduller. Vi ses där!

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

Prinsessmanifestet

Igår kunde man läsa i landets tidningar att Riksdagen höjer sina löner med 1300 kronor. Detta innebär att  varje ledamot kommer landa en lön på 58300 kronor i månaden – en nätt liten summa som vi med glädje unnar våra strävsamma, dugliga och medmänskliga politiker.
Det politiska ungdomsförbundet Grön Ungdom protesterar och tycker det är orimligt att riksdagens sammanlagda lönekostnader (inklusive arbetsgivaravgifter) uppgår till 317 miljoner årligen. Så ogint. Som alla arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade vet så är det VIKTIGT att alla drar sitt strå till stacken. Alla arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade avstår gärna, i en anda av solidaritet, att äta och betala hyran så att våra hårt arbetande politiker ska få en dräglig tillvaro.

Skämt åsido. Jag är förvånad, besvärad, förbryllad och förfärad över den cynism som ovanstående ger uttryck för. Riksdagsledamöterna verkar för länge sedan ha kastat all vision och ideologi över bord och nu reducerat detta kall till ett okvalificerat högavlönat jobb. Därför, efter mina nattliga meditationer, har jag kommit fram till att det är dags att publicera ett Prinsessmanifest:

  1. Politiken får aldrig vara neutral. Det är politikens uppgift att vara handlingsorienterad utifrån en god värdegrund. En politik som är ljummen och tillrättalagd skapar inte engagemang eller solidaritet hos medborgarna.
  2. Det är Samhällets/ Statens uppgift att beskydda medborgarna från sinistra intressen. En stat som misslyckas med detta har spelat ut sin roll. Jag tänker såklart här på att stora privata intressen kan sätta sin egen agenda och i större utsträckning strunta i lagar på ett sätt som skadar den enskilda individen. Vidare misslyckas staten att skydda de svagaste, när de allierar sig med  ”tillväxtmyten” utan att fråga sig om den är God, Skön eller Sann.
  3. Det är Samhällets/ Statens uppgift att verka som en grobädd för största möjliga emancipation för största möjliga antal medborgare. Kort sagt ska staten verka för att det blir så bra som möjligt för så många som möjligt. En politik som inte, i allt, strävar efter detta är en illegitim skurkpolitik.
  4. Skolans uppgift är att verka som en grobädd  för största möjliga intellektuella, kulturella och moraliska bildning för största möjliga antal ungdomar. En skola som inte, tack vare dåliga resurser och avsaknad av politisk vilja, i allt strävar efter detta reduceras till en förvaringsplats av ungdomar. En sådan förvaringsplats är snarare fördummande än emanciperande och leder till apati och avsaknad av empati och solidaritet.

Jag vill sammanfatta ovanstående med detta
En Politik, en Riksdag, som inte aktivt och i allt strävar efter största möjliga lycka och vill självförverkligande för största möjliga antal medborgare är inte en legitim politik. Ett futtigt småspel om procent och ören är inte en legitim politik. Att låta stora privatekonomiska intressen husera och domdera och utarma ekonomin är inte en legitim politik. Att fördela medel så att de verkligt viktiga samhällsorganen (Skolan, Vården, Sociala Skyddsnät) utarmas till förmån för sänkta skatter och vulgärt shackrande om pengar är inte en legitim politik.

Kort sagt är det dags för räfst och rättarting i Riksdagen! De som leder måste rannsaka sig själva, måste rådbråka sig själva, måste ödmjukt fråga sig själva: Är vi verkligen värdiga en löneökning på 1300 kronor i månaden?
Svaret är givet: Så länge som skolan går på knäna, sålänge som patienter ligger i korridorerna på våra sjukhus, så  länge som våra gamla dör ensamma i sina nedkissade sängar och så länge som de fattigaste och mest utsatta måste leva i skräck och armod så har ni inte gjort ert jobb. Lös problemen först så kan vi löneförhanda sen!

Stolt Prinsesspartist:
Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan

"Men han är ju ledsen!"

Och jag blir arg!

Image

Jonas Gardells nya TV-serie Torka aldrig tårar utan handskar landar som en bomb i mitt inre och jag blir bedövad, bedrövad och blåslagen. Jag blir förbannad över den självklarhet och självrättfärdighet med vilken tonårsgrabbarna dömer ut en av karaktärerna som ”bögjävel” eftersom jag känner igen det från min egen uppväxt. Jag blir berörd av den ömhetstörst och längtan som ligger som ett skimmer genom hela avsnittet. Jag drar på smilbanden åt mina egna minnen av föreningsandan, kaffelukten och det harmlösa flörtandet från RFSL på tidiga 2000-talet.

Jag blir förälskad i den ömt porträtterade tidsandan, i naiviteten hos de unga män som säger, utan att veta vad de säger, ”Jag gillar allt”. Jag sörjer över att en hel generation bögar fick leva och dö i en drömvärld av sus och dus bland skuggorna i utkanten av det ”normala samhället”. Jag blir förbannad över att ungarna idag är så dåligt informerade om riskerna med sin kärlek och att ingen reagerar mer över det.

Jag har sagt det förr. Ju äldre jag blir desto argare blir jag. En tyst, rationell och kokande ilska för alla de människor av olika tro, kultur, färg, smak och form som inte får vara med och vars tårar man inte behöver se eller torka, med eller utan handskar.

”Men han är ju ledsen!”
Denna enkla protest, från sjuksköterskan i öppningsscenen, är så vacker och mänsklig att varje stavelse slår ner med en milsvid krater i min själ. Jag påminns om att en enkel handling av medmänsklighet kan vara den yttersta protesten mot kylan och hårdheten. Låt oss därför protestera mera. Låt oss protestera när människor lämnas utanför och när de lämnas åt sitt öde.
Låt oss protestera

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter

följ Prinsesspartiet på fejjan

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!