Elisabeth Ohlson Wallin gör en tavla

Jag har länge varit ett fan av Elisabeth Ohlson Wallins konstnärsskap. Jag minns när Ecce Homo kom i slutet av 1999 talet/ början 2000 och den debatt som rasade över det oerhörda, blasfemiska och djärva i bilderna. Jag minns att jag tyckte utställningen kändes angelägen och att den signalerade något vackert och skört i de arma ”syndare” som på olika sätt flockades kring mästaren. Jag minns också att Ohlson Wallin fick ta emot dödshot samt hot om en evig och obekväm tillvaro på en varmare plats från de som borde läst hennes bilder smartare och i ljuset från evangelium: Syndare är vi alla men alla när hoppet om att helas och få vara med i Himmelrikets eviga bullkalas (ett kalas där bullarna INTE är räknade).

Nu har Elisabeth Ohlson Wallin gjort ett nytt utspel och jag är tveksam till vad jag tycker om tilltaget. I den nya bilden häcklas Kungen tillsammans med sina vänner då de äter pizza från Camilla Henemarks (kungens tidigare demimond) nakna kropp. Detta alltmedan Drottningen skrubbar bort det hakkkors som tittar fram under mattfransarna. Okej Elisabeth, I gotta hand it to you: Det är lite kul, det är satir, du vill belysa en kvinnosyn som rättänkande människor kräks i munnen av. Men det är också smaklöst och andas lite av desperation. För det var ju liksom tio år sedan det stormade som värst kring Elisabeth ochdessutom i en kultur där man är, och nu lånar jag ord från Heidi Klum från project runway, ”One day in, next day out”. Kanske Ohlson Wallin helt enkelt inte trivs med att falla i glömska och därmed säljer sig billigt med denna konstens variant av buskishumor?

Tro mig, jag är den förste att slåss för konstens privilegium, nej förresten, konstens PLIKT att spegla, utmana och förändra attityd och samhälle men görs det inte med finess så reduceras greppet till en satir som låter sig viftas bort. Jag tror också att en konst som lånar sin retorik från det primitiva klotter som återfinns på kaklet på högstadietoaletter runt om i landet skapar medlidande för ”mobbingoffret” i den här frågan. Kanske många (i alla fall jag) tänker att det var väl lite taskigt mot Kungen? Att visa drottningen som en smyg-nazistisk städmaniker var väl lite väl elakt? Min fråga är hur långt får man dra sin konst innan det faktiskt bara blir sensationsmakeri och mobbing?

 
Jag gör ingen hemlighet av att jag, trots att jag är hyfsat intelligent och vänsterorienterad i mina åsikter, är för den konstitutionella monarki vi har i dagsläget. Eller snarare: så länge vi har valt, och fortsatt väljer, att ha monarki i landet måste vi värna institutionen eftersom den faktiskt ger tyngd åt varumärket Sverige. Jag vet, jag vet… jag har hört det förr och jag har tänkt det förr: Klart att detta statsskick inte hör hemma i en modern demokrati. Nej, sant nog, men nu är situationen sådan och så länge vi inte på allvar väljer att avveckla monarkin ska vi dra alla fördelar vi kan av att ha en Kung. Vi ska låta Kungen arbeta för oss för att skänka all den eventuella Glans och Tyngd och Tradition som han är kapabel, i de sammanhang där missriktade människor och länder förväntar sig det. Det är en Kunglig teater det får vi inte glömma men om vi, liksom man drar av jultomtens skägg för att avslöja den lätt berusade man som vanligtvis återfinns därbakom, demaskerar och förminskar Kungen kan han inte utföra det jobb han är anställd för.

Ergo #1: Okej, avveckla monarkin men gör det snyggt och smakfullt ( det är väl esteten i mig som talar här).
Ergo # 2: Elisabeth Ohlson Wallin, Jag tycker att du gjort en tavla den här gången (höhöhö) och att ditt konstverk ekar av desperation och mobbing. Smaklöst och tandlöst.

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter

följ mig på fejjan

1 kommentar

  1. Helt rätt! Den här gången har EOW trampat rejält över gränsen, tavlan är precis som du tycker – smaklös, personlig mobbning!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!