Inte bara fä men också folk ynglar av sig i rask takt och utan urskiljning verkar det som. Detta är ett problem för Riddarhuset som ju gärna vill ha lite koll på läget och rättning i leden. Var sak på sin plats, var person ska veta sin plats etc. Är man simpel obetidlad adel eller en förnäm Friherre? Herre på täppan är i alla fall den maffige Greven som spankulerar gatan fram med polisongerna svängande i vinden.

Det är viktigt att folk vet sin plats, kan sin historia. Är du född före eller efter det ”ja” som garanterar dig en plats i aristokratins traditionstyngda bänkar? Eller är du bara halvsyskon till en tvättäkta ädling fast barn till ”fel” förälder i konstellationen? Då är du tyvärr inte välkommen lille vän, för alla vet att den avel som pågått genom århundradena borgar för att de bästa generna, de festligaste generna, ska samlas i några få blåblodiga individer. ”Ein volk”… …och så vidare.

Personligen tycker jag att Riddarhuset är en kul kuriositet. En fläkt från forntiden att pryda med etikett och ställa ut i ett museum, kanske tillsammans med spännande fenomen som hustruagan, husförhören och änglamakerskan? Men nej, skämt åsido, jag har fina vänner som är maffiga grevar, förnämar friherrar och (inte särskilt simpla) obetidlade. Dessa mina vänner är goda, humoristiska och närvarande, precis som människor kan vara. Dessa mina vänner dricker ”punkbärs” (kanske ett typiskt Värmländskt ord?), lyssnar på Rock ‘n Roll, äter ostmacka, knyter skorna själva, åker på festival, passar småsyskon och ser fram emot helgen precis som alla andra. Därför tycker jag det är en hoppfull utveckling att Riddarhuset har svårt att ha koll på alla adelsyngel. Det betyder ju att detta rikets forna andra stånd inte bryr sig så mycket om vem som är vem längre. Kanske kärleken, bekvämligheten och självständigheten helt enkelt är mer intressant än att underkasta sig rigorösa procedurer för ”vem tar vem”?

Adeln – älskad, hatad, avundad, utskrattad(?) har ändå lämnat spår efter sig genom hela historien. Vi ser representanter målade på tavlor i magnifika miljöer, vi ser hur det kryllar av ”af” och ”von” i urkunderna som lade grunden för riket. Framför allt kan vi idag se att denna rest från urtiden knappast för en tynande tillvaro på dammiga Dracula-slott. Jag rekommenderar boken av Björn af Kleen: ”Jorden de ärvde” för den som är nyfiken på nutida ädelt jordägande.

För dem som inte blivit födda på rätt sida av giftermålets ”Ja”, eller för dem som bara hetat Svensson, Jonsson, Karlsson och liknande i evigheters evighet kan jag rekommendera ”Fattiga Riddarhuset”. Det är en grupp på facebook som låter dig leva ut ett ohämmat svärmeri för titlar och krusiduller. Vi ses där!

Frej von Fräähsen

följ mig på twitter
följ Prinsesspartiet på fejjan