Käraste bröder, systrar och vänner!
Den Goda Julen har passerat och med det Nya Året har vi kollektivt ”passerat gå”. Mätarställningen ställs tillbaka, det är dags att omgruppera efter frosseriet, inspektera eventuella ekonomiska skador eller kanske bara lova sig själv att vara lite bussig mot kroppen under 2013. Det nya året kom, som det oundvikligen måste göra men en ny början innebär alltid nya möjligheter: Möjligheten att köra på i samma gamla hjulspår och upprepa samma gamla misstag ELLER göra små avstickare från de snäva konventionerna och kanske hitta äventyret. Hur som helst kan vi lita på att vi kommer att göra nya misstag för det är ju så vi gör, vi människor.

Nyårslöften?
Eller i alla fall aspirationer inför nya året?
Jag kör på med samma som förr gången: All mat som köps in ska ätas, inga bortglömda morötter eller halvdruckna mjölkslattar ska få mögla i kylskåpet för att sedan slängas bort.

Titta bakåt?
För varje år som läggs till handlingarna fördjupas och förfinas perceptionen och jag blir medveten om hur oändligt komplexa människor och människors relationer är. Jag blir medveten om att alla strävar, gör sitt bästa, försöker så gott de kan. Ibland blir det fel och ibland gör man någonting ”rätt”. Med stigande ålder (jag är ju för all del inte lastgammal men ändå) inser jag att det är väldigt liten, eller ingen, skillnad på det i grunden mänskliga i varje person. Jag känner en djup och innerlig välvilja för alla bröder och systrar som kämpar på skuldra vid skuldra i jakten på lycka och självförverkligande. Jag hoppas att 2013 blir året då ni får luft under vingarna att flyga fritt.

Titta på sin samtid?
Oändligt sorgligt. Uppgivenhet och vrede men med en strimma av ljus vid horisonten. Mänsklig medvetenhet springer ikapp med utarmningen av jorden och resurserna. Jag hoppas, även om jag inte vågar tro, att vi vaknar innan det är för sent.

Titta framåt?
Försiktigt och kisande. Världen polariserar sig: de som vill ha allt för sig själva och de som vill att alla ska få möjligheten att leva ett gott, rikt och ärligt liv. Jag vågar hoppas men vågar inte tro på en framtid där män och kvinnor (och de som vill vara någonting helt annat) av olika färg, form , tro och bakgrund önskar varandra det goda. Jag vågar hoppas eftersom jag känner det så starkt i mig själv. Titta framåt? Jag tittar och ser att jag inte kan lita på att någon annan ska ta första steget. Jag tar steget, bort från stigen och över klippkanten. Jag kanske faller. Jag kanske dör. Men i fallet får jag uppleva ett ögonblick av vild trotsig frihet som vägrar att ge vika inför hopplösheten.

Låt 2013 bli året då allt fler vågar ta steget bort från den upptrampade stigen och lämna en trygg men fängslande tröstpris-tillvaro till förmån för det berusande äventyr vi kallar LIVET!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg