Bong chor mess ammi!
Klockan är 09:40, kaffekokaren puttrar entusiastiskt i köket och jag spejar ut över ett grådassigt Göte(la)borg ifrån fönstret i våningen:
bild

Våren är i antågande (sägs det) och då längtar jag till Landet. Jag är en naturromantiker av rang, sålänge Naturen håller sig i skinnet och inte kliar, bits, nyps, skräms, stinker eller geggar av sig på någon del av min kropp. Fast egentligen gör sig nog Naturen bäst lite på avstånd, när jag tänker efter. Tryggast av allt är det antagligen att betrakta Naturen inifrån ett komfortabelt hem, med alla bekvämligheter inom räckhåll? Jag dreglar nästan av glädje när jag ser att den här lilla go’biten ligger ute till försäljning:

66a9df9bbf4c4cc9d23135d1604f62ad

Bryngenäs Slott bjuds ut för det facila priset 29 000 000 miljoner svenska kronor. Som hittat?
Det är drömmen om landet, om ett rustikt lantligt kök där man kan rensa kantareller med ungarna (om det blir några) och koka ärtsoppa och sylta och safta det Naturens överflöd som någon (helst annan än jag) släpat hem.

När jag klickar på länken och tittar på de övriga bilderna slår det mig att folk har sån anskrämlig smak. Whats with allt guld och alla krusiduller liksom?! Det verkar som om tidigare ägare löpt amok på Bukowskis, blandat med allt man kommit över på loppisar lite här och var, sprejmålat skiten med guld och sedan köpt in vad helst som senaste numret av Gods & Gårdar skriver om. Det är, rätt och slätt, inte snyggt… Det är i alla fall min föga ödmjuka syn på saken.

I vilket fall tänker jag mig att det här slottet skulle kunna erbjuda en fristad när samhället kollapsar. När politikerna på allvar nedmonterat välfärden och när folk befriat sig från de sista resterna av mänsklighet och Marknaden flyttar in där ett hjärta en gång klappade: Då drar jag ut på Landet. Om jag till äventyrs skulle råka ha lite pengar över kanske jag investerar dem i ett slott, eller en koja och bjuder in till litterär salong för att fördriva tiden. Kanske lite som äventyrarna i Decamerone?

Apokalypsen lurar runt hörnet så håll korpgluggarna öppna! Plötsligt kanske en inbjudan dimper ner i brevlådan:
”Galej på Casa von Fräähsen – ta med ditt eget pop-corn och bevittna slutet i glada vänners lag!”

Snap! Crackle! Pop!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg