Några rötägg måste knäckas på vägen…

Oooh sooolen!
Idag är det gött och varmt här i Götet och det var en ren fröjd att spankulera runt på stan en sväng. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tänka ”nu är det vår”. Tanken kom plötsligt och med en sådan självklarhet att jag inte kan (eller vill) bestrida faktum: VÅREN, oh härliga våren är här! Tralala osv

För att fira detta härliga mirakel köpte jag boken ”Syra Själv” av Karin Bojs:
9171262539

Så ikväll ska det alltså skalas och rivas och stampas och syras rödbetor tillsammans med maken. Jag återkommer med rapport om några veckor…

Nu till mitt egentliga ärende:
Den friska våren slår ner som en granat i vår biologi och när livsvätskorna återvänder blir Svenskarna lite kåta och tappar omdömet. Det känns utomordentligt fräscht och uppfriskande att läsa om hur en tafsande man får ta emot skadeståndspengar från kvinnan som fredade sig genom att knäcka karlns näsa. Ooooh ljuva rättvisa! Eller vänta nu…
…ja du läste rätt. Det är alltså kvinnan som ska betala skadestånd till mannen. För att han tafsade. För att hon slog. För att hon inte lydigt lade sig tillrätta och lät hans tafsande, trevande händer stjäla hennes värdighet utan protest.

Missförstå mig rätt. Jag tycker inte vi ska ta saken i egna händer (om det inte är vår egen anatomi vi talar om förstås). Vi har en lag som hanterar mellanmänskliga transaktioner som ska garantera att rättvisa skipas utan att situationen urartar till vendetta eller hämnd i sju generationer. MEN i det här fallet kan man ju tycka liksom att ”he had it coming”… och ”what goes around, comes around”…  Enligt gammaltestamentlig lag kunde man ju tänka sig någon variant av öga för öga, tand för tand, men jag misstänker att kvinnan i fråga inte skulle känna att hon fått upprättelse om hon fick klämma tillbaka? Man kan misstänka att mannen ifråga inte skulle se det som ett svidande straff?

Jag tycker nog att just det här rötägget bad om att knäckas och att man bör låta udda vara jämt med den saken. Vi avvaktar utgången av domens överklagan och hoppas att rättsväsendet kammar sig till nästa gång.

Samtidigt i en annan del av mediavärlden:
Lidija Praizovic problematiserar elitfeministens nomenklatura.
Jag brukade kalla mig feminist. Jag tycker det är självklart att kvinnor och män ska ha lika för lika. Jag tyckte att det strukturella förtrycket gentemot kvinnor (och andra) brände i ögonen. Det tycker jag fortfarande. Däremot KAN jag inte känna igen mina värderingar hos de falanger som skanderar ”våga vägra debatten”. Min intelligens förbjuder mig att alliera mig med de som kategoriskt menar att alla män, överallt, ska hållas personligen skyldiga för varje kvinna som våldtas, rånas eller mördas. Jag kan inte, med hedern i behåll, applådera de skräniga röster som pöser av självgodhet och självrättfärdighet samtidigt som de själva beter sig illa. Att kvinnorna som dessa röster tillhör är så blinda för sin egen privilegierade position är förvånande och förfärande. Dessa bildade och firade kvinnor, så förmögna av kulturellt kapital, lämnar sina olyckligare systrar i sticket till förmån för sin egen må-bra-livsstil. Det är ett svek. Kanske det största sveket.

Jag ser på min partner, mina manliga vänner, mina bröder: Dessa fina, goda, generösa och intelligenta män i mitt liv. Jag ser inte tillstymmelsen av våldsverkare eller förtryckare i dem. I samma ögonblick som jag tittar på dessa goa killar med en radikalfeministisk blick krackelerar det och jag inser att människor inte kan, inte får, reduceras till monstrum för att plocka politiska poäng.

Kvinnor Kan!
Men inte ensamma. Vi måste fortsätta kämpa för lika rättigheter. Vi måste fortsätta att implementera de verktyg vi redan har, och konstant utveckla nya, för att få till stånd en allt djupare grad av samhälls-strukturell rättvisa. Däremot är det både arrogant och ointelligent att anta att vi kan nå dit utan att bygga broar och samförstånd.

Häpp!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

4 kommentarer

  1. Kan inte med feminister. Fast har ar det sjalvklart att hon skulle friats. Rattsvasendet fungerar inte. Ju mer frihet, desto mer ansvar.

  2. Helt rätt att hon åkte dit, lagen gäller även våldskvinnor.

    • Det är sant att lagen gäller även våldskvinnor. Vi ska vara lika för lagen. Dock är det ett problem att mannen ostraffat kan ta sig friheter med en annans kropp. Isåfall ska han också befinnas straffskyldig.

  3. Var sa arg nar jag last att jag kommentera for tidigt. Maste tillagga, Glad att jag last ditt inlagg.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!