Lena Adehlson Liljeroth, telling it like it is?

Idag bemöter kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth den artikel som Mats Söderlund skrev tidigare i veckan.

Kulturministern säger sig vara stolt över att ”Vi (i Sverige) går mer på bio, museer, teatrar och konserter, därtill är vi själva aktiva. Vi sjunger i körer, dansar, målar, fotograferar, skriver och slöjdar mer än andra” och fortsätter med att tillrättavisa Mats Söderlund för att ha ”dålig koll på läget”.

Jag undrar om kulturministern tror att hon har bättre koll på läget än de utövare som verkar i kultursektorn? Är inte hela poängen med vårt demokratiska system att det ska vara ett fortlöpande återflux av information från folket så att makthavarna kan lägga om kursen för skutan? Istället skriver Lena Adelsohn Liljeroth en spekulativ och avsnoppande replik.

Naturligtvis kan ingen i den politiska nomenklaturen nämna kulturen idag utan att nämna dess ekonomiska fördelar. Kulturministern säger till och med på regeringens hemsida: ”Kultur är framför allt föda och språngbräda för själen – men bidrar också till högre ekonomisk tillväxt i samhället.” Som om inte föda och språngbräda för själen skulle vara tillräckligt? Många ”kulturarbetare” (konstnär är ett alldeles för fluffigt ord för arbetslinjen) ställer inte upp på enleveringen av deras talang och kroppar ut i de tassemarker som kallas kulturella och kreativa näringar. Ja, konstnärer är och har alltid varit en fundamental del av ekonomi och tillväxt men paradoxalt nog kommer den tillväxten väldigt sällan konstnärerna själva till del. Lena skriver vidare: ” Att uppmärksamma denna utveckling står inte i motsatsförhållande till att värna kulturens egenvärde”. Jag skulle öppna mitt hjärta för, och välkomna, en kulturminister som i alla fall försöker lyfta fram kulturens egenvärde istället för att reducera den till ännu en marknadsåtgärd. Sorry Lena, kulturen, konsten, själen (om man vill ta i) opererar enligt andra parametrar än de monetära flödena. Prinsesspartiet menar att det är problematiskt att landets högsta kulturpolitiker ständigt försöker ge kulturen alibi genom andra medel.

Kulturministern drar sig inte från att spekulera lite kring kulturarbetarna och deras arbetssituation. Möjligheter till avdrag i form av rot och rut skulle minska de svarta pengarna inom respektive bransch. Adelsohn Liljeroth vill ”ogärna tro att det problemet är lika stort i kultursektorn” och fortsätter alltså hellre, i likhet med sina allianskollegor, att stoppa huvudet i sanden snarare än att se på verkligheten. Ett eventuellt Kult- eller Krutavdrag skulle säkert minska andelen svarta pengar i kultursektorn MEN FRAMFÖR ALLT skulle det kanske kunna möjliggöra fler arbetstillfällen då fler företag (och privatpersoner) skulle ta en risk och använda sig av nya verktyg i affärer och privatlivet. Kultur är dyr och efemär och de kognitiva vinsterna är sällan så uppenbara i ögonblicket. Låt kulturen få en ärlig chans att höras och synas i karusellen av reklam och dålig underhållning!

Skapande Skola hålls gärna fram av Kulturministern som ett bevis på hur mycket som satsas på kulturen. Ja, det är mycket bra att ungarna får sig lite kultur till livs. Däremot allierar sig Prinsesspartiet med Söderlunds hållning: Skapande skola handlar inte om kultur, det handlar om pedagogik. Återigen reduceras kulturen till ett verktyg för att åstadkomma någonting annat. Ja Lena, jag ger dig en tumme upp för de arbetstillfällen som kulturarbetare får i rollen av pedagoger. Mycket bra! Men vi behöver politiker som vågar sig på ett perspektivskifte, en kognitiv kovändning som innebär att kulturen hålls upp som ett verktyg för meningsskapande och för avkodning av människors verklighet. Kulturen är inte grädden på moset, den är inte en liten krusidull på toppen som ska vara fin att titta på. Kulturen ska utmana, väcka, beröra, skapa sammanhang och gemenskap.

Idén om möjligheten till avdrag för att anställa kulturarbetare är bra. Den borde klubbas igenom av tanterna och farbröderna i Riksdagen.
Prinsesspartiet har kontaktat Kulturministern och avvaktar svar…

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

1 kommentar

  1. Kommentar till kulturministerns inlägg: ”Kom in i Matchen, Mats!”

    Kom ner på plan, Lena!
    Du sitter på VIP- läktaren och har ingen aning om vilka vi är som spelar i matchen, Lena!
    Det är vanligt att amatörer känner sig så delaktiga att de tror att de är hej och tjenis med proffsen på plan.
    Kanske är det för att du är en glad amatör som du gärna talar om det kulturaktiva svenska folket som ”sjunger i körer, dansar, målar och fotograferar…” när du vill framhäva vad du gör för kulturen, istället för att tala om kulturutövarna, Det är helt enkelt lättare för dig, en glad amatör på VIP-läktaren att hantera någon som redan har ett heltidsjobb och gillar att sjunga i kör på fritiden, än att hantera ett proffs, som lever på sitt yrke.

    Om du kom ned till oss på planen skulle du troligtvis genast bli erbjuden att repetera eller uppträda svart. Jag har vänner som uppträtt svart på skatteverket. Lena, jag vet att du ”ogärna” vill ”tro” att skattefusket ”är lika stort i kultursektorn” som i Rut och Rot branscherna- men det är det. Mats Söderlund vet hur det är att spela på plan, det är därför han föreslår ett krut-avdrag.

    Jag utmanar dig att spendera en vecka med mig på plan. Du kan få en del skrubbsår och kanske en bruten käke, för vi är många som är trötta på dina floskler. Men kanske kan du lära dig något och börja förstå hur rätt Mats Söderlund har i sin artikel.

    Mvh,

    Olivia Stevens
    Skådespelerska och sångerska, verksam i Sverige och New York.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!