Efter Kulturministerns utspel förra veckan tröttnade jag lite på livet. Att vara kulturarbetare i Sverige innebär att tämjas och bändas och prydas med nosring så att politiken kan leda  oss in i produktivitetens tjänst. Heltids- och fast-tjänsten är vår tids Heliga Graal och alla värden som verkligen firar livet, leken och friheten monteras ned. Moder Svea börjar se trött ut: påsar under ögonen, bitterrynkor och krum rygg.

EMANCIPATION (kolla betydelsen på detta häftiga ord)
Emancipation är ordet som alla politiker borde, nej MÅSTE, börja använda i större utsträckning. Istället för verktyg som hjälper medborgarna att bli goda människor och skapa sig ett gott liv tillsammans med andra erbjuds tröstpriser i form av skattelättnader och möjligheter till avdrag. Retoriken är att mer pengar i fickan = mer inköp av kommoditeter = mer TILLVÄXT (ännu en undanglidande magisk artefakt) = mer lycka. Kulturen är till sitt väsen emancipatorisk. Genom kulturen gror, rotas och vårdas det mänskliga. Jag önskar att politikerna kalibrerade sin värdekompass efter en emancipatorisk agenda. Jag önskar…

Ibland när jag ser mig runt i min vardag så tröttnar jag lite på livet. En livsleda infinner sig, en känsla av övermättnad och ett behov av att freda mina sinnen från den ideologiska och kommersiella krigföring som slåss om min uppmärksamhet. Jag blir trött på min samtid och mitt samhälle helt enkelt.

Medan Svenskarna köper och äter och lurar varandra på pengar i jakten på att vinna spelet så går världen både vidare och om oss. Vi borde fira triumfer i en allt djupare demokrati och allt större grad av ömsesidighet i relation till varandra. Istället tvingas vi se och lyssna och svara på reklam, vi tvingas underkasta oss förnedrande maktutövande ifrån storföretag och en inhuman ”marknad”. Det är vulgärt men mest av allt är det oändligt sorgligt. Vår statsapparat har tappat kontrollen till den grad att medborgarna avtvingas suveräniteten över sitt eget medvetande.

Det händer att jag tappar livslusten men det finns ljusglimtar! Man kan se tecken på en gryende och spännande protest mot vidskeplighet och kommers. Jag är kanske naiv och optimistisk men jag tror att det mänskliga samfundet kan bättre och kommer göra bättre. Ett tecken i tiden är detta härliga klipp från Afrika (jag kan inte se var) och jag bara älskar citatet: ”Being gay is as african as being black”

Med hopp om livet

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg