Bögarna och Barnen

Våren är här!
Tussilagon strålar i diket, primörerna tittar upp och fåglarna lägger ägg. Naturen inreder sig som barnkammare och förväntan ligger som ett skimmer i luften inför den annalkande baby-boomen.

Barnen är det dyrbaraste vi har, de är livsnerven, fortsättningen, ”livets efterrätt” för att citera Drottningen. Vi har ett kollektivt ansvar för barnen istället för som i dagens artificiella idé om kärnfamiljen som autonom och avskild från resten av samhället. Barnen är vilsna i vår reklamsprakande mer-smakande samtid. Vi låter barnen välja för mycket själva i utbudet av snask och underhållning och kläder men vi är kanske mindre duktiga på att prata om de viktigare värdena i livet. Att vara sann mot sig själv, att vara hygglig mot andra, att ta ansvar för de gemensamma resurserna och övriga jorden. Istället lägger vi krutet på att putsa fasaden så den glänser, det som döljer sig under ytan tittar vi inte efter och frågar inte efter trots att det är i de djupare skikten av människan som det magiska sker.

Bögarna och Barnen
Christer Åberg skriver, med anledning av detta, på sin ultrakristna blogg att världen är homo-fixerad. Blondinbella gör sig lustig över de som känner sig otrygga och fundamentalt fel här i världen. De som själva kan få, och har, barn tänker inte närmvärt på den längtan efter tillskott i familjen som andra känner. Man basunerar ut sin rätt att ha smått, paraderar sina barn (och det är ju klart man gör för ungarna är ju det underbaraste man har) och förfasar sig över hur andra gör för att skaffa och uppfostra sina telningar.

En dag kommer kanske storken även till mig och min pojkvän Andreas. Vi har pratat och fantiserat om hur fint vi kommer ha det när Ärtan, Krut och Kotte dimper ner genom skorstenen. Det finns människor som missunnar oss inte bara rätten men själva möjligheten att skaffa barn och därför är vi såklart lite oroliga för hur världen kommer ta emot våra framtida ungar. Vi är oroliga över att de som missunnar oss den glädjen kommer att ta ut sitt agg och sin dumhet på våra barn. Vi är oroliga för hur dessa människor kommer att ge sina ungar legitimitet att trakassera och mobba vår familj. Men, man kan inte leva ett liv i rädsla. Någon gång måste man släppa taget och kasta sig ut i fria luften och lita på att vingarna bär. Om inte annat kommer vi kanske ha tre små änglar som hjälper oss att hålla oss uppe även i de svåraste kastvindar.

289482_10151109083123220_1907532995_o
Fotograf: Adina Schnelzer Magnusson

Ärtan, Krut och Kotte: Pappa och pappa längtar efter er!
Puss älskade ungar

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

btn_donateCC_LG

3 kommentarer

  1. Åh gulliga ni, klart ni ska ha ungar. Men framför allt, vilka ungar förtjänar inte så kärleksfulla föräldrar? En vis person (ehum, ehum) sa en gång till mig att inte alla människor förtjänar barn men alla barn förtjänar föräldrar. Och det ligger nåt i det. Jag ser mycket fram emot att mina barn får syntetkusiner i form av era små. Och fin bild på er, tycker jag känner igen den. Kram.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!