Månad: maj 2013 (sida 1 av 3)

Nybakade studenter och ångkokta prinsessor

Sjung om studentens lyckliga dag!
Min pojkväns bror har två urfina, självständiga och artiga döttrar. Idag tog  ena unga fröken studenten och nästa vecka ska den andra firas med björklöv och skumpa och lyckönskningar. Maken och jag har gått på present-safari för att hitta någon passande liten grej som tjejerna kan packa ner i bagaget när de nu springer ut i vuxenlivet. Vi fick ”Bingo” på Änglashoppen i Göteborg och inhandlade några handgjorda pastellfärgade keramikskålar som kan användas till lite av varje: karamellskål, temugg, ljushållare, tiggarskål (ja det är bistra tider för nybakade studenter….).

Eftersom solen gassade och vi hade stått och svettats tillsammans med ett tusental andra skränande primater passade vi på att gå en promenix genom Botaniska Trädgården innan kvällens studentmottagning. När hettan blev olidlig (ja för böveln, jag hade ju en ullkavaj på mig..) fick jag sätta mig på ett strategiskt placerat elskåp för att svepa en flaska mineralvatten. Då jag inte får några sponsorpengar eller liknande för att göra reklam så får alla läsare titta bort från etiketten.
IMG_3697
Jag ser, rätt och slätt, inte så snäll ut på bilden ovan och jag måste försvara mig med att jag faktiskt satt och blundade och njöt av solen. Istället ser det ut som att jag sitter lite ”von Oben” och tittar ner på förbipasserande. Det är inte von Fräähsen-style att ägna sig åt sådant osnyggt beteende – Noblesse Oblige ni vet, etc etc.

Anyhow, kvällen har ägnats åt vin och mat och mingel och nu är sessan trött efter långa dagen. Men innan det är dags för sängen vill jag, väldigt ironiskt, tipsa om en ny app för alla olyckliga homosar där ute:

Om man följer principerna som lärs ut garanteras man att kunna ”kliva in i ett nytt liv med Kristus, fri från sexuell förorening

Ja, hade det inte känts så fel, hade jag utbrustit ”Herre Gud” och himlat med ögonen! Eftersom jag varken tror på Gud eller Himlen så nöjer jag mig med att hoppas att människor växer upp och lär sig att leva med att andra människor är annorlunda än de själva.
Gäsp och natti

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Födelsedag och Ponnyskutt

pic4homecomp3
Idag fyller min plutt år och det har vi firat med en smaskig frukost som avslutades med jordgubbar och grädde. Jag hade planer på att överraska med frulle på sängkanten. Problemet är att Andreas väldigt sällan lyder när jag kommenderar honom så han lommade upp trots att jag hade befallt honom att stanna i sängen och nanna en stund till. Det fick bli frukost i soliga köket istället men det fungerar ju lika bra.

Idag fyller plutten år (hurra, hurra, hurra, hurra) och då funderar jag på vikten av att fira. Eller är det ens viktigt?
Andreas berättade mellan tuggor och kaffesörplande att hans födelsedag glömdes bort när han fyllde femton. Han hade gått hela dagen och bara väntat på att alla skulle börja skratta och säga ”surprise, surprise” men det hände aldrig. När det var dags att hoppa i säng passade han på att informera familjen om läget och alla blev förstås väldigt generade och skamsna.

Vi smaskade på jordgubbarna och sen gick vi och pratade och kramades en stund. Vi funderade på varför det är viktigt att fira födelsedagar och kom fram till detta:

  1. Ju äldre man blir desto mindre bryr man sig om presenter.
  2. Det är trevligt att fira eftersom man får chansen att samla folk man gillar men som man inte träffar så ofta som man vill.
  3. Viktigaste orsaken är att man får fira att man har den här härliga människan i sitt liv. Vi glömmer ofta bort att verkligen se varandra i vardagen och då är födelsedagar och liknande högtider bra för att ge uppmärksamhet åt underverket i fråga.

Livet är ett sökande. Vem vill jag vara? Vad ska jag göra? Är jag på rätt plats? Är detta rätt tid? Livet kommer inte som ett färdigt upplevelsepaket som bara kan avnjutas. Livet behöver bearbetas, betraktas, sugas på, tuggas och slukas. Det är i mötet med livet som vi träder fram och blir egna personer genom de val vi gör och genom den attityd vi tar. Ibland måste vi omvärdera vår plats och vår riktning i livet. Vi blir sjuka eller deprimerade eller vinner högsta vinsten på Lotto eller liknande. Det krävs ett hjältemod för att våga ”göra sin grej” trots att andra ibland inte förstår våra val. Trots att andra kanske skrattar åt oss.

Min största hjälte idag är min pojkvän Andreas som ändrar kurs mitt i livet. Min andra hjälte idag är Joanna Rohrback, för att hon följde sin passion när hon 1989 lanserade den Ponnyinspirerade träningsformen ”Prancercise”:

Somliga människor ser en tossig medelålders tant som skuttar runt i en park. Jag ser en hjältinna som tar för sig av livet.
Allt beror på vilket perspektiv vi tar

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Men Ebba Busch för fan?!

Ebba Busch skriver en debattartikel i Aftonbladet idag. Temat är den relativa fattigdomen i Sverige och att det är ”förnedrande” gentemot de verkligt fattiga om någon i Sverige kallar sig fattig.

Ebba gör som alla sina allianskollegor när hon säger att det är Jante och den Svenska Avundsjukan™ som smyger sig in med sina kallfuktiga händer och slemmar ner den mänskliga samvaron. Det är inte de super-rika riskkapitalisterna eller investmentbankerna, som dammsuger samhället på verklig välfärd, som ska lastas. Problemet, menar Ebba, är att alla vill ha smartphones och bilar och läsplattor och Thailandsresor. Problemet, menar Ebba, är att:

[vi borde] lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, [och istället] arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Ebba skriver i sin artikel att vi ska vara hederliga och erkänna att det är skillnader i inkomsterna och inte klyftorna som ökat. Är de inte ett och samma? Om Lilla Vilda inte har råd att åka på klassresan som Linda och Pelle kan åka med på, ja då är ju mammas och pappas (mammas och mammas/ Pappas och pappas) ekonomi ett problem som innebär att Vilda inte kan delta fullt ut i samhället?

Det är dags att Ebba och övriga Alliansen tar sitt förnuft till fånga och därefter tar sitt ansvar i att skydda medborgarna från rovkapitalisterna. De som har mest måste helt enkelt avträda lite av allt sitt goa så att de som är utan får vara med. Någon annan lösning finns inte.
Ebba, för fan, skärp dig.

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Svar från Makten – angående pensionssystemet

Jag brukar, som ni vet, skriva till våra makthavare ibland för att vägleda dem i deras arbete. Tidigare i vår skickade jag ett brev till Alliansens ministrar angående pensionssystemet (som ju inte är så vidare bra). Nu har jag fått svar från Christopher Hamrén å socialförsäkringsministerns vägnar (här följer ett utdrag, svaret kan läsas i sin helhet här):

Inkomstpensionen bygger på livsinkomstprincipen vilket innebär att all inkomst som är pensionsgrundande bidrar till att öka den framtida pensionen. Det innebär att de pensionsförmåner som betalas ut motsvarar de avgifter som betalas in till systemet av eller för den enskilde. Tilläggspensionen bygger på de pensionspoäng som man har tjänat in och ett genomsnitt av ens bästa poängår. Inkomst- och tilläggspensionen följer normalt inkomstutvecklingen i samhället efter avdrag med normen 1,6 procent. Vid årsskiftet höjdes inkomst- och tilläggspensionen med 4,1 procent. Personer som är födda 1938 eller senare får dessutom premiepension, som baseras på ens pensionsrätter i premiepensionssystemet.

För den som har haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet finns garantipensionen som ett grundskydd. Full garantipension är 7 899 kronor per månad för den som är ogift och 7 046 kronor per månad för den som är gift. För att få full garantipension ska man ha bott minst 40 år i Sverige. Garantipensionen minskas med ens inkomstpension, tilläggspension och änkepension, samt viss utländsk pension. För de som är födda 1937 och tidigare gäller särskilda regler för garantipension.

Avslutningsvis skriver Christopher Hamrén:

För att summera mitt svar: det nuvarande pensionssystemet är såväl finansiellt som politiskt stabilt i ett långsiktigt perspektiv. Det är politiskt stabilt eftersom de fyra Allianspartierna och Socialdemokraterna står bakom det, varmed det vilar på en omfattande parlamentarisk grund; och det är finansiellt stabilt, eftersom de pensionsförmåner som betalas ut motsvarar de avgifter som betalas in till systemet av eller för den enskilde.

Någon som förstod mer än att garantipensionen är 7899 pix före skatt för den som haft liten eller ingen inkomst? Jag föreslår istället att alla medborgare, precis som i fallet med barnbidraget, får en solidariskt lika pension. Inget prut, inga krusiduller. VD:n för Nordea, eller föredetta Riksdagsledamöter behöver antagligen inte plocka ut någon jättepension, 20 000/ månad borde väl räcka? Låt det vara samma pension över hela brädet så kan de som slavat för Liten inkomst (städare, undersköterskor, serveringspersonal etc) samt de som slavat för ingen inkomst (kulturarbetare tex) få en dräglig ålderdom.
Hur svårt kan det va´?!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Fotboll och Tunnelseende

Snabb rapport från sista dagen på Dans och Teaterfestivalen i Göteborg:
Vi tar en paus från sittandet, tittandet och pladdrandet och möts i en fotbollsmatch. Den här matchen är av det lite ovanligare slaget och vi bär kepsar med kikare påmonterade på skärmen. Det är SVÅRT att se var bollen är på planen, till och med om den är precis bredvid, så folk hasar och smyger och stapplar sig fram över planen. Det ser helt enkelt ruskigt komiskt ut. Och ja, just det, även om tankarna går till högstadiets gympalektioner så är det här långt mycket roligare. Man kan liksom slappna av lite mer när man vet att man inte kommer bli tvångsspolad i toan av några större och starkare grabbar efter matchen.
bildLite obligatoriskt Prinsessbling måste såklart alltid vara med. Det är viktigt att hålla stilen ni vet… På bilden: Frej von Fräähsen + Vasaorden och Nordstjärenorden i 18k guld och emalj. För de som är intresserade av liknande pynt rekommenderas en safari genom släktens bankfack och smyckeskrin. Kanhända någon förfader eller förmoder gjort något gött för landet och förärats lite kunglig pompa och då är det ju bara att hänga på sig grannlåten. Är man nu inte begåvad med ärofulla anfäder kan man säkert köpa lite snygga medaljer på pantbanksauktioner och liknande för motsvarande en månadshyra. Det kanske räknas som vulgärt och pråligt men vem tusan bryr sig? Det är ju festival!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Ögon känsliga för grönt

Jag sitter i pojkvännens kök i Majorna i Göteborg. Huset ligger på en liten höjd och precis utanför susar träden (Eller om det är vinden som susar i träden? Eller ett samspel mellan båda?) vackert i kör. En symfoni av gröna nyanser bäddar in mina ögon i härligt friskt fluff. Sommaren är här tänker jag, fast det inte är riktigt sant. Det dröjer nog någon vecka innan sommaren är här på riktigt.

Jag dricker kaffet, läser mina favoritbloggar och gör mig redo för sista dagen av årets Dans och Teaterfestival. En kollega till mig sade häromdagen: ”Det känns som att vara på släktträff” och hon har ju en poäng. Branchen är liten och det är ofta samma personer som minglar runt på föreställningarna och festerna men samtidigt kan man träffa unga förmågor som vill vara med och leka med alla Gamla Rävar. De är oftast roligare att prata med eftersom de inte är så upptagna med att bevaka sina intressen eller pinka revir.

Årets festival har varit väldigt trevlig: unga, gamla, insocknes och utsocknes, Svenskar och Andra. En härlig blandning av människor och konst och samtal och bärs. Det har funnits många möjligheter att mötas och upptäcka varandra i lek och allvar, och nu börjar leken lida mot sitt slut.

Idag blir det presentation av Koreografen och Ljudkonstnären Robin Jonsson som har utlovat fotbollsträning med en ”twist”. Jag kallsvettas av skräck och förväntan (gympapassen under nittitalet var inte direkt någon playground för taniga små fikusar som jag..) men samtidigt är jag ju så gammal att jag kan välja att bara säga nej tack. Det bästa med att vara vuxen är att man får bestämma själv.

Efter träning blir det en workshop om kreativitet utifrån det gamla hantverket repslagning. Jag är nyfiken!

Sist på agendan är en rykande cool upplevelse (har det utlovats) av dimma och interaktivitet. Heck I don’t know, men det låter lovande.

Sistast men inte minst blir det väl lite avslutningsmingel innan det lullas hemåt på småtimmarna. Är vädret klart kanske Barbro Hörbergs klassiska visa infriar sitt löfte om ljusa, lätta och gröna vårkvällar:

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt.

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Festivalhäng i Götet

IMG_3400Efter några långa dagar på Dans och Teaterfestivalen i Göteborg är det gött att hänga lite i partyområdet och dricka bärs. Till kidsen: Ring inte polisen, Prinsesspartiet röker ju inte på riktigt! Ciggen är gjord av kartong och har använts som rekvisita i Sara Lundéns F A N -fucking- T A S T I C performance under fredagskvällen.

Dagen veks åt workshop på temat ”playground” där festivaldeltagarna samlas i smågrupper och diskuterar lekens betydelse i konsten, politiken, lärandet, livet etc. Spännande grejer men kanske inte så nya tankar, fast jag är löjligt nöjd med att jag lyckades klämma in en kommentar om Wittgenstein och ”språkspel”..

Senare på kvällen en fin interaktiv upplevelsebaserad föreställning på Trädgårdsföreningen. Mörker, en mjuk hand som leder runt, dofter och ljud som kommer svävande i rummet. Röster som viskar och väver historier i skuggorna och slutligen en vals rakt in i ett landskap uppbyggt av snören som knutits ihop som trädstammar. Så fint.

Prinsesspartiet traskade bort mot festivalområdet tillsammans med två talangfulla scenskole-elever och plötsligt hör vi en duns och ett skrik. Någon blir överkörd precis bakom oss och vi springer/ famlar efter telefonen (112!!!)/ bort till platsen. Det ser inget vidare ut. Signaler i luren/ ingen svarar/ Till slut kommer jag fram/ rapporterar olyckan. Ambulansen är där på fyra minuter (om ens det). Kroppen skakar, det inre skälver. Vi är chockade men inser att vi bara är i vägen om vi stannar. Vi går därifrån men hjärtat dröjer kvar på platsen. Man känner ju ett mänskligt ansvar för den som ligger där/ vill veta hur det går/ att hen kommer bli bra.

Vi går i tystnad, såsmåningom kommer orden, såsmåningom vill man gråta.

Kvällen avslutas dock fint, med en skrämmande och spännande performance (med låtsas-cigg i mungipan) och med några bärs. Sedan bär det av hemöver, man är ju inte tretti längre…
Adieu

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Dans och Teaterfestivalen i Göteborg

Mer kultur till alla!
Prinsesspartiet gästar Dans och Teaterfestivalen i Göteborg den här veckan. Det är process, kreativitet och show långt in på småtimmarna. Idag ska jag gå på en marathonföreställning med Nature Theatre of Oklahoma från kl 14:00 på eftermiddagen till kl 02:00 på natten. Den här prinsessan är fortfarande utmattad efter äventyret i Italien men idag skolkades det från första programpunkten och jag har legat komatos i min säng sedan i går kväll. Lugnet, vilan och kaffet har byggt upp och byggt om min gamla kropp. Jag känner mig som en människa igen!

Rapport om festivalen kommer!
Meanwhile, en text om mitt eget konstnärsskap för den som är nyfiken:

Monster i det offentliga rummet:
I min idévärld är konstverket en relästation, eller ett membran om man så vill, mellan två universa: Vår vardagliga verklighet präglas av normer och uppvisande av samhället sanktionerade signaler, den ”Andra” verkligheten representerar det okända och det osägbara. Konstverket har, i bästa fall, potential att vara en fetisch som laddats med utomvärldslig (det vill säga utanför den ”kända” normativa världen) kraft att, så att säga, smitta upplevaren med nya tankar och beteenden.  Monstret är det utomvärldsliga förkroppsligat: Uteliggaren, den dödssjuke, fjollan, munken, konstnären, medlemmar av annan etnicitet eller religion etc. är alla funktioner av det utomvärldsliga. Monstret är väktaren på tröskeln som kallar självet att anta utmaningen till en större grad av individuation och djupare grad av integrering av självets okända sidor.

När du ställs inför monstret – när du fascineras av monstret – när du stirrar på och absorberas av monstret tar du dig rätten att betrakta, och då placerar du också dig själv som ett objekt inför monstrets blick. Du glömmer bort att även ”monstret” är ett subjekt som ser dig i handlingen av att betrakta henne. Det paradoxala i den här transaktionen är att när du betraktar monstret är du så upptagen av att stirra att du glömmer justera din sociala mask alltså är det DU som träder fram tydligare för monstret! Och ju mer du stirrar desto tydligare syns du!

Min konst, just nu, handlar om att placera en monstruös kropp på offentliga platser. Jag jobbar på att utsätta och förvrida och reducera min kropp, och mitt jag, till ett finstämt instrument för att snoka reda på glappet mellan att betrakta och att bli betraktad. Min konst, just nu, handlar om att använda sig av monstret som, ja lite klyschigt, en spegel. Jag vill fånga dig när du stirrar och jag vill medvetandegöra för dig, hur tydligt du syns, hur tydligt dina skavanker, dina rädslor och din egen sårbarhet träder fram medan du är upptagen med att stirra på mig.

I min konst, just nu, formulerar jag en sorts etyder av monstruositet: Den skrattande kroppen, den gråtande kroppen och, om jag utvecklar tillräckligt med mod, den skrikande kroppen. De här kropparna placeras, kanske lite som mätinstrument, på olika ställen i det allmänna för att mäta graden av normalitet och för att skapa tvådimensionella ytor för andra att projicera sin fascination på. Och kanske, ja kanske, någon nappar på monstrets inbjudan att stiga utanför de osynliga järnridåer som utgörs av andras godkännande?

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Ett litet yrväder som fått en tuff deal av livet

Vi har en riktig hjälte i släkten. Ja, vi har många förstås (det krävs en ängels tålamod för att stå ut med mig som ni kan förstå..) men det är särskilt en som står ut i mängden. Vi har ett litet yrväder i släkten, en pigg och stark och spännande tjej på fyra år. Vi kan kalla henne ”V”.

Lilla ”V” fick en tuff deal av livet: Leukemi när hon var  två och ett halvt år gammal. Det har varit många resor till sjukhuset, med övernattningar och hemlängtan men det verkar som att det går åt rätt håll. Det är en lång process med åratal av sjukhusbesök och mediciner men den här lilla hjälten är inte så lätt att knäcka!

Nu har Barncancerfonden börjat bygga ett hus där sjuka barn kan få lite andrum från de tuffa medicinerna och ha en dräglig tillvaro med tillsammans med sina familjer. Huset kommer kallas HJÄLTARNAS HUS och ligga i Umeå där en stor del av barnen behandlas. Huset beräknas stå klart 2017 och det är en lång väg dit. Alla små slantar är välkomna och har du en hundring som ligger och skräpar kan du väl skänka den till Barncancerfonden? Ett viktigt sätt att bidra är att bli Månadsgivare: Man skänker 100 kronor via autogiro fram tills dess huset är klart. Ansök om att bli månadsgivare

Klicka på bilden nedan för att komma till HJÄLTARNAS HUS:

Utskrift

Skål för hjältarna!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Att vända minus till plus

Prinsesspartiet åkte på klassresa (ja, skolvarianten alltså) till Italien och valde att stå utanför sammanhangen. En festival bjöd in, jag gjorde en skiss till en performance som jag tyckte var fabulous men resurserna i festivalen plockades bort bit för bit till dess inget fanns kvar. Prinsesspartiet valde att inte medverka…

…MEN. Dagen efter festivalen iscensattes en subversiv och samhällsomstörtande aktion i en liten park på Piazza Bra: Jag hade förfärdigat någon sorts navelsträng av hörlurar och satte mig på min pizza-och-Italiensk-glass-gödda bakdel på en parkbänk BLIXT stilla (konstigt uttryck förresten) i nära två timmar. Alltmedan förbipasserande kunde ta chansen att lyssna i hörlurarna om de vågade. Jag hade tagit chansen att skriva och spela in tre korta texter och tänkte att jag skulle bjussa lite på mina tankar. Framförandet ville vara en fristad från stressen, pressen och köphysterin i samhället:

Lustigt nog hade ipoden stängt av sig under tiden, varpå de som faktiskt lyssnade i hörlurarna bara hörde…..   …tystnad. Det passade ju lika bra, eller kanske bättre till och med. För vad är mer provocerande än någon som bara sitter och blundar? För vad är svårare att hantera än stillhet och tystnad?

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!