Ooooh ljuva frihet! (För den här gången)
Solen skiner och deklarationen är avklarad… lättnaden är påtaglig och såhär med kaffekoppen och lite bra musik i lurarna blir jag lite nostalgisk. Jag kanske borde skylla på mamma för att det här inlägget blir till, jag upptäckte nämligen att hon lagt upp en bild på lille Fräähsen på Facebook. Klart man blir lite blödig av att se sig själv som liten oskyldig parvel:

lille fräähs

Storken kom med en liten lintott till Mamma Lena och Pappa Bosse:

Lilla mamma lillapappa

Det var 70-tal så pappas mustiga mustasch har han inte  ensamt ansvar för, man såg faktiskt ut så på den tiden. Däremot är väl de hipster-coola glajjorna lite före sin tid? Go Daddy! Eller ja.. äsch. Mamma ser ju ut som en liten bäbis själv, hon var ju inte äldre än 21 flickstackarn. Och så dimper en liten Frej von Fräähsen ner och rör om i grytan. Jag ler ibland (lite skamset bör jag tillägga) när jag tänker på det relativa tålamod som mina föräldrar mött mina tokigheter med under åren:

  • Jag fick faktiskt de hett önskade My little Pony hästarna, med tillhörande rosa plastslott att leka med, även om de nog tyckte det var suspekt att en pojke inte lekte med bilar. Håhåjaja jag var 30 år före min tid 😉
  • Ingen lyfte på ögonbrynen (när jag såg det i alla fall) när jag satt i timmar och lyssnade på Cyndi Laupers ”True Colors” på repeat på min LP-spelare. Ja Kids, det var 90-tal.
  • Mina småbröder var inte, som andra barn, rädda för spöken och monster utan för det mer svårgreppbara ”varelser”. kanske tack vare våra rollspelssessioner om nätterna?
  • Jag och min bästis Adina klädde ut oss till spöken på vardagkvällarna och sprang runt i områdets skogsdungar och skrämde skiten ur tanter och farbröder som rastade hunden.
  • Jag blev, trots min familjs ihärdiga tradition av köttätande, vegetarian när jag var 16 år gammal. Jag tycker de har blivit väldigt duktiga på att laga vegetariskt :)
  • En uppsjö av dramatiska hårfärger har iscensatts på huvudskulten under tonåren och tidiga tweensen.
  • Jag bestämde mig för att jag var häxa och trollade bort min gymnasietid på annat än studier. Jag fick iallafall 4.0 så jag kanske har lite magi i kroppen trots allt?
  • Jag kom ut som Bög. Ingen blev förvånad men kanske lite oroliga över om folk skulle vara snälla mot mig (det var de såklart inte i skolan, men det låtsades jag inte så mycket om)
  • Mina vänner skulle plugga till respektabla yrken, jag lekte runt på på folkis i fem år: Klassisk sång-utbildning, Teaterlinje och Danslinje.
  • Hänga på Hare Krishna festival och smygpeta på en lavendeldoftande Thomas Dileva i sin långa kaftan
  • Dansutbildning i London i 3 långa härliga år.
  • Konstnärsresidens på Irland under ett år.
  • Lite vacklande och flackande.
  • Träffa Andreas, mitt kärleksgull 😉
  • Hänga i Zenkloster och meditera.
  • Mastersutbildning på Scenskolan i Göteborg…

Mina föräldrar förstod tidigt att jag inte var mottaglig för tillrättavisningar eller försök till faderlig/moderlig vägledning så de nöjde sig ofta med att sucka och säga ”Men Frej?!” Trots detta har jag blitt en hygglig prick och en glad skit, med intresse för miljö och politik. Och konst såklart.

Konsten är ett kapitel för sig. Det tar vi en annan dag.
Sitt nu inte och häng framför datorn, ut och lek i solen vettja!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg