Jag sitter i pojkvännens kök i Majorna i Göteborg. Huset ligger på en liten höjd och precis utanför susar träden (Eller om det är vinden som susar i träden? Eller ett samspel mellan båda?) vackert i kör. En symfoni av gröna nyanser bäddar in mina ögon i härligt friskt fluff. Sommaren är här tänker jag, fast det inte är riktigt sant. Det dröjer nog någon vecka innan sommaren är här på riktigt.

Jag dricker kaffet, läser mina favoritbloggar och gör mig redo för sista dagen av årets Dans och Teaterfestival. En kollega till mig sade häromdagen: ”Det känns som att vara på släktträff” och hon har ju en poäng. Branchen är liten och det är ofta samma personer som minglar runt på föreställningarna och festerna men samtidigt kan man träffa unga förmågor som vill vara med och leka med alla Gamla Rävar. De är oftast roligare att prata med eftersom de inte är så upptagna med att bevaka sina intressen eller pinka revir.

Årets festival har varit väldigt trevlig: unga, gamla, insocknes och utsocknes, Svenskar och Andra. En härlig blandning av människor och konst och samtal och bärs. Det har funnits många möjligheter att mötas och upptäcka varandra i lek och allvar, och nu börjar leken lida mot sitt slut.

Idag blir det presentation av Koreografen och Ljudkonstnären Robin Jonsson som har utlovat fotbollsträning med en ”twist”. Jag kallsvettas av skräck och förväntan (gympapassen under nittitalet var inte direkt någon playground för taniga små fikusar som jag..) men samtidigt är jag ju så gammal att jag kan välja att bara säga nej tack. Det bästa med att vara vuxen är att man får bestämma själv.

Efter träning blir det en workshop om kreativitet utifrån det gamla hantverket repslagning. Jag är nyfiken!

Sist på agendan är en rykande cool upplevelse (har det utlovats) av dimma och interaktivitet. Heck I don’t know, men det låter lovande.

Sistast men inte minst blir det väl lite avslutningsmingel innan det lullas hemåt på småtimmarna. Är vädret klart kanske Barbro Hörbergs klassiska visa infriar sitt löfte om ljusa, lätta och gröna vårkvällar:

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt.

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg