pic4homecomp3
Idag fyller min plutt år och det har vi firat med en smaskig frukost som avslutades med jordgubbar och grädde. Jag hade planer på att överraska med frulle på sängkanten. Problemet är att Andreas väldigt sällan lyder när jag kommenderar honom så han lommade upp trots att jag hade befallt honom att stanna i sängen och nanna en stund till. Det fick bli frukost i soliga köket istället men det fungerar ju lika bra.

Idag fyller plutten år (hurra, hurra, hurra, hurra) och då funderar jag på vikten av att fira. Eller är det ens viktigt?
Andreas berättade mellan tuggor och kaffesörplande att hans födelsedag glömdes bort när han fyllde femton. Han hade gått hela dagen och bara väntat på att alla skulle börja skratta och säga ”surprise, surprise” men det hände aldrig. När det var dags att hoppa i säng passade han på att informera familjen om läget och alla blev förstås väldigt generade och skamsna.

Vi smaskade på jordgubbarna och sen gick vi och pratade och kramades en stund. Vi funderade på varför det är viktigt att fira födelsedagar och kom fram till detta:

  1. Ju äldre man blir desto mindre bryr man sig om presenter.
  2. Det är trevligt att fira eftersom man får chansen att samla folk man gillar men som man inte träffar så ofta som man vill.
  3. Viktigaste orsaken är att man får fira att man har den här härliga människan i sitt liv. Vi glömmer ofta bort att verkligen se varandra i vardagen och då är födelsedagar och liknande högtider bra för att ge uppmärksamhet åt underverket i fråga.

Livet är ett sökande. Vem vill jag vara? Vad ska jag göra? Är jag på rätt plats? Är detta rätt tid? Livet kommer inte som ett färdigt upplevelsepaket som bara kan avnjutas. Livet behöver bearbetas, betraktas, sugas på, tuggas och slukas. Det är i mötet med livet som vi träder fram och blir egna personer genom de val vi gör och genom den attityd vi tar. Ibland måste vi omvärdera vår plats och vår riktning i livet. Vi blir sjuka eller deprimerade eller vinner högsta vinsten på Lotto eller liknande. Det krävs ett hjältemod för att våga ”göra sin grej” trots att andra ibland inte förstår våra val. Trots att andra kanske skrattar åt oss.

Min största hjälte idag är min pojkvän Andreas som ändrar kurs mitt i livet. Min andra hjälte idag är Joanna Rohrback, för att hon följde sin passion när hon 1989 lanserade den Ponnyinspirerade träningsformen ”Prancercise”:

Somliga människor ser en tossig medelålders tant som skuttar runt i en park. Jag ser en hjältinna som tar för sig av livet.
Allt beror på vilket perspektiv vi tar

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg