Jag minns min uppväxt på 80-talet. Den som var tillräckligt häftig vågade sig på att bära en stolt tuppkam på huvudskulten, och gärna i regnbågens alla färger. Hårfager arkitektur av det slaget kräver ganska tuffa grejjer för att hålla stilen hela dagen. Jag minns att det krävdes sockervatten, gelatin och andra fantasifulla åtgärder för att inte frisyren skulle rasa innan lunch! Dagens Fina Glosa kommer från franskans ‘pommade’ (salva) och före frankofon-iseringen stammar ordet ur latinets ‘pomum’ (frukt eller äpple) eftersom äppelsaft var en av ingredienserna. De första pommadorna innehöll ganska mycket björnfett och diverse parfymämnen. Idag har vi moderna hårprodukter som är lätta att använda och dessutom lätta att att tvätta ur håret. Man kan tänka sig att det inte var helt lätt att få bort ett hekto björnfett ur kalufsen! Gråsossar använder sig av orden ‘frisyrgele’, eller ‘hårvax’ medan fina människor använder ordet pomada om sina hårprodukter.

Exempel: ”Jag föredrar att gå ‘au naturel’ när vi fjällvandrar så jag lämnar pomadan och pudret hemma.”