Ta tillbaka sociala medier från troll och andra hatare med #pervers!

Mitt under pågående pridefirande twittrade KDU-politikern Adam Davidsson och kallade Pride för Perversa veckan. Och i år, liksom alla andra år, förs diskussionen om huruvida Pride fortfarande behövs eller om fenomenet har spelat ut sin roll. Efter några slitsamma debatter i den gruva av okunnighet och hat som många öppna kommentarsfält är, sluter jag mig till att PRIDEs bakgrund som medborgarrättsrörelse är okänd för många och att festivalen fortfarande behövs i allra högsta grad.

Av de Neggofiler, Pestprissar och Knarrhanar som jag har debatterat emot de senaste dagarna sticker särskilt ett troll ut. Han menar att HBTQI-personer får skylla sig själva, när ”folk inte tycker att de är som vilken människa som helst”, ifall de spökar ut sig i en prideparad”. När jag protesterar känner sig Trollet kränkt och ”tystad”. Men för mig, och säkert många andra pridefirare och aktivister, handlar det om rätten att bli accepterad ÄVEN om jag är pervers som Adam Davidsson säger. Det handlar om rätten att bli respekterad ÄVEN om jag inte passar in i kategorin ”vilken annan människa som helst”. Det handlar om rätten att bli älskad ÄVEN om jag inte vill, eller kan, anpassa mig till heteronormens förkrossande närvaro i det samhälle som jag växt upp i, och som jag verkar i idag.

Pride har aldrig handlat om att tämja den Backantiska HBTQI-skaran för att få oss att rätta oss i ledet. Pride handlar inte om att stå med mössan i hand och försöka se ofarlig ut. Priderörerelsen har ända ifrån början varit en ”Va-va-vooom Rrrrevolutiooon!” för rätten att synas, leva och älska(s) utan att tvingas bli omdanade i heterosamhällets två enda stöpformar.

Därför vill jag säga några ord till Adam Davidsson och till herr Anonymt Troll. Jag hoppas också att det jag nu säger må bli ett peppande stridsrop till de regnbågskollegor som dagligen kämpar på nere i Hatets Gruvor, oavsett om det är på bussen till jobbet, på stadens nattmörka stigar eller i kommentarsfälten i sociala medier:

Som HBTQI personer är vi i mångt och mycket inte alls som du, eller som ”vilken annan människa som helst”.
Vi har inte haft samma resa genom livet som du.
Vi tror inte på samma saker.
Vi behöver inte helighålla dina normer.
Vi förväntar oss inte att du, eller någon annan, ska kamouflera dig till att se ut som oss för att vi ska kunna acceptera/ respektera dig. Du borde visa oss samma respekt.
Vi är inte intresserade av att passa in i din norm.
Vi är inte intresserade av att passa in i din form.
Vi är behöver inte behaga dig eller någon annan.
Vi erkänner inte din rätt att uttolka vad som är ”normalt”.
Vi erkänner inte din, eller någon annan heterosexuells, rätt till dominans över oss.
Vi erkänner inte din rätt att ha oreflekterade fördomar gällande vårt värde som människor bara för att vi ”Klär ut oss”.
Vi erkänner inte din rätt att göra dig till uttolkare av våra kroppar, själsliv, intelligens, känsloliv eller sexliv.

Kort och Gott: Vi erkänner inte att du har någon som helst rätt att placera dig, din norm eller dina värderingar över oss  eller någon annan och vi har ingen orsak att anpassa oss ens ett uns till dig och dina högst subjektiva idéer om vad som är normalt!

HBTQI-personer möter fördomar, diskriminering och trakasserier varje dag. De goda nyheterna är att vi har rätt att bli accepterade oavsett vilka vi är, vilka vi älskar eller vad vi har på oss (eller inte). Så om någon kallar dig pervers, bär det med stolthet. Använd #pervers för att visa solidaritet med HBTQI-personer!

 

NOW HEAR US ROAR!
Freï von Fräähsen zu Lorenzburg
Konstnär, Aktivist #Pervers