Kategori: Politik (sida 1 av 6)

Freï von Fräähsen zu Lorenzburg – känd från TV

Freï von Fräähsen zu Lorenzburg dyker upp i SVT-Debatt och diskuterar feminism:

Svar från Makten – angående pensionssystemet

Jag brukar, som ni vet, skriva till våra makthavare ibland för att vägleda dem i deras arbete. Tidigare i vår skickade jag ett brev till Alliansens ministrar angående pensionssystemet (som ju inte är så vidare bra). Nu har jag fått svar från Christopher Hamrén å socialförsäkringsministerns vägnar (här följer ett utdrag, svaret kan läsas i sin helhet här):

Inkomstpensionen bygger på livsinkomstprincipen vilket innebär att all inkomst som är pensionsgrundande bidrar till att öka den framtida pensionen. Det innebär att de pensionsförmåner som betalas ut motsvarar de avgifter som betalas in till systemet av eller för den enskilde. Tilläggspensionen bygger på de pensionspoäng som man har tjänat in och ett genomsnitt av ens bästa poängår. Inkomst- och tilläggspensionen följer normalt inkomstutvecklingen i samhället efter avdrag med normen 1,6 procent. Vid årsskiftet höjdes inkomst- och tilläggspensionen med 4,1 procent. Personer som är födda 1938 eller senare får dessutom premiepension, som baseras på ens pensionsrätter i premiepensionssystemet.

För den som har haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet finns garantipensionen som ett grundskydd. Full garantipension är 7 899 kronor per månad för den som är ogift och 7 046 kronor per månad för den som är gift. För att få full garantipension ska man ha bott minst 40 år i Sverige. Garantipensionen minskas med ens inkomstpension, tilläggspension och änkepension, samt viss utländsk pension. För de som är födda 1937 och tidigare gäller särskilda regler för garantipension.

Avslutningsvis skriver Christopher Hamrén:

För att summera mitt svar: det nuvarande pensionssystemet är såväl finansiellt som politiskt stabilt i ett långsiktigt perspektiv. Det är politiskt stabilt eftersom de fyra Allianspartierna och Socialdemokraterna står bakom det, varmed det vilar på en omfattande parlamentarisk grund; och det är finansiellt stabilt, eftersom de pensionsförmåner som betalas ut motsvarar de avgifter som betalas in till systemet av eller för den enskilde.

Någon som förstod mer än att garantipensionen är 7899 pix före skatt för den som haft liten eller ingen inkomst? Jag föreslår istället att alla medborgare, precis som i fallet med barnbidraget, får en solidariskt lika pension. Inget prut, inga krusiduller. VD:n för Nordea, eller föredetta Riksdagsledamöter behöver antagligen inte plocka ut någon jättepension, 20 000/ månad borde väl räcka? Låt det vara samma pension över hela brädet så kan de som slavat för Liten inkomst (städare, undersköterskor, serveringspersonal etc) samt de som slavat för ingen inkomst (kulturarbetare tex) få en dräglig ålderdom.
Hur svårt kan det va´?!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Och somliga ungar önskar sig inget hellre än mat och kläder på kroppen…

Vissa barn tvingas rota i soptunnor efter mat.
Vissa barn tvingas sova i en pappkartong på gatan.
Vissa barn tvingas springa zigzag genom kulregn…lisebergreklam683

Ska vi inte lära våra ungar lite medmänsklighet istället för att fostra dem till adrenalin-junkies?

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Upp till kamp!

Kamrater, medborgare, prinsessor, skogshuggare, karlakarlar,  kvinnokvinnor, fjollor, patrask och patrioter:

Idag är det första maj och då ska alla rätt-trogna och rätt-tänkande människor ut på barrikaderna och bevaka sina intressen. Gamle Reinfeldt sitter på sin lilla tron och bestämmer att alla offentliga pengar ska slussas ner i privata fickor, gamla riksdagspersoner dyker upp i ny skepnad för att fortsätta utöva makt, och det verkar sannerligen som att den ”ljusnande framtid” inte är här för vare sig nybakade studenter eller pensionärer.

Allan Malm är professor i ekonomi och han efterfrågar en annan roll för företagen:

­Företag kan inte lösa alla sociala problem men är den enda institutionen vi har som både har resurser, kompetens och innovationskraft som är i paritet med de utmaningar samhället står inför

Allan glömmer nog att den kraft som saknas i företagen är viljan – den kanske viktigaste resursen. Att arbeta aktivt för samhällets väl och ve ligger inte i de stora företagens intresse eftersom man blott och enbart söker förmera sitt kapital. Bara det faktum att Allan yttrar sig på det sätt han gör är ett talande bevis för utvecklingen i samhället. Vi håller helt att tappa tron på, och värdet av, mänskligheten.

Men idag är första maj. Arbetarna får ledigt och får göra sin röst hörd. Om de inte ligger utmattade i någon soffa förstås. Här är årets förstamaj-affish som Lisa Jonasson har gjort för Aftonbladet:
AFTLISAJFLAT

Mammon och kapitalisterna går segrande ur rond ett, så på med boxhandskarna så ses vi på barrikaderna!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Lite som Robin Hood, fast tvärtom

Men hallåja!
Här är det en slö dag i von Fräähsenska våningen i Göteborg. Vädret är grått och vått och allmänt fjortistrumpet. Därför väser jag ett sarkastiskt Bah(!) och drar till skogs med diligensen mot Värmland senare i eftermiddag. Mamma har inhandlat ”minst en flarra skumpa var” inför kvällens samkväm och det låter ju som en rimlig tröst när vädret inte levererar. Att supa till är en gammal adlig tradition så vi blåser ölskummet ur mustaschen och skriker skål för fulla lungor. Jag kommer självklart dokumentera denna roadtrip, komplett med alla snaskiga detaljer, och presentera bevisen på måndag. Stay tuned…

Nu till någonting helt annat:
I detta goa land där ingen går hungrig eller fryser eller saknar någonting flyttar de välbeställda in där en gång fattighjonen skulle få bo. ”Drottninghuset” i Stockholm var tänkt som en fristad för mindre bemedlade på ålderns höst. Nu bor där istället pensionerade jurister och läkare billigt eftersom ”det är svårt att hitta personer med dålig ekonomi som vill bo billigt i Stockholm city”. I tider då skandalerna avlöser varandra i såväl offentliga som privata vårdlösningar hittar alltså borgerligheten möjlighet till bekvämt och billigt boende på bekostnad av de fattigaste. De boende själva ser inga problem med att stadgarna inte efterlevs. ”Det är jättefint, lägenheterna är fräscha och fina” och det ”är viktigt att upprätthålla en viss stil”. Det är så fräscht så jag känner nästan eukalyptus-smaken bränna till i halsen. Eller så var det gallan som var på väg upp….

För i helvete!?

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Njet flicka lilla, tillbaka till spisen!

Vladimir Putin, Patriarch Kiril
Mannen med partyskägget är högsta hönset i Rysk-ortodoxa kyrkan och han tycker att feministiska organisationer är farliga:

”Jag uppfattar detta fenomen, som kallas för feminism, som mycket farligt eftersom feministiska organisationer förkunnar en pseudo-frihet för kvinnor som i första hand ska utövas utanför äktenskapet och utanför familjen”

Män och kvinnor är av naturen fundamentalt olika och för evigt är fastlåsta i en Gudagiven och oomkullrunkelig matris av könsroller:

”Männen riktar sin blick utåt, han ska arbeta, tjäna pengar. Detta medan kvinnor alltid är fokuserade mot sina barn, sitt hem. Om denna för en kvinna mycket viktiga roll förstörs, då förstörs som en konsekvens av detta allt annat – familjen, och om du så vill, hemlandet.”

Det är viktigt att kvinnor nöjer sig med en tillvaro som barnpassare och passopper så att männen kan förverkliga sig själva och tjäna pengar. Det är nog viktigt för Patriarken, och andra små rädda män, att kvinnor inte har en egen inkomst så de fortsätter vara ohjälpligt fastkedjade vid sina män. Det är sunt. Det är gott. Det är Ryska ortodoxa kyrkan anno 2013.

Amen

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Ordet är emancipation

Efter Kulturministerns utspel förra veckan tröttnade jag lite på livet. Att vara kulturarbetare i Sverige innebär att tämjas och bändas och prydas med nosring så att politiken kan leda  oss in i produktivitetens tjänst. Heltids- och fast-tjänsten är vår tids Heliga Graal och alla värden som verkligen firar livet, leken och friheten monteras ned. Moder Svea börjar se trött ut: påsar under ögonen, bitterrynkor och krum rygg.

EMANCIPATION (kolla betydelsen på detta häftiga ord)
Emancipation är ordet som alla politiker borde, nej MÅSTE, börja använda i större utsträckning. Istället för verktyg som hjälper medborgarna att bli goda människor och skapa sig ett gott liv tillsammans med andra erbjuds tröstpriser i form av skattelättnader och möjligheter till avdrag. Retoriken är att mer pengar i fickan = mer inköp av kommoditeter = mer TILLVÄXT (ännu en undanglidande magisk artefakt) = mer lycka. Kulturen är till sitt väsen emancipatorisk. Genom kulturen gror, rotas och vårdas det mänskliga. Jag önskar att politikerna kalibrerade sin värdekompass efter en emancipatorisk agenda. Jag önskar…

Ibland när jag ser mig runt i min vardag så tröttnar jag lite på livet. En livsleda infinner sig, en känsla av övermättnad och ett behov av att freda mina sinnen från den ideologiska och kommersiella krigföring som slåss om min uppmärksamhet. Jag blir trött på min samtid och mitt samhälle helt enkelt.

Medan Svenskarna köper och äter och lurar varandra på pengar i jakten på att vinna spelet så går världen både vidare och om oss. Vi borde fira triumfer i en allt djupare demokrati och allt större grad av ömsesidighet i relation till varandra. Istället tvingas vi se och lyssna och svara på reklam, vi tvingas underkasta oss förnedrande maktutövande ifrån storföretag och en inhuman ”marknad”. Det är vulgärt men mest av allt är det oändligt sorgligt. Vår statsapparat har tappat kontrollen till den grad att medborgarna avtvingas suveräniteten över sitt eget medvetande.

Det händer att jag tappar livslusten men det finns ljusglimtar! Man kan se tecken på en gryende och spännande protest mot vidskeplighet och kommers. Jag är kanske naiv och optimistisk men jag tror att det mänskliga samfundet kan bättre och kommer göra bättre. Ett tecken i tiden är detta härliga klipp från Afrika (jag kan inte se var) och jag bara älskar citatet: ”Being gay is as african as being black”

Med hopp om livet

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Lena Adehlson Liljeroth, telling it like it is?

Idag bemöter kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth den artikel som Mats Söderlund skrev tidigare i veckan.

Kulturministern säger sig vara stolt över att ”Vi (i Sverige) går mer på bio, museer, teatrar och konserter, därtill är vi själva aktiva. Vi sjunger i körer, dansar, målar, fotograferar, skriver och slöjdar mer än andra” och fortsätter med att tillrättavisa Mats Söderlund för att ha ”dålig koll på läget”.

Jag undrar om kulturministern tror att hon har bättre koll på läget än de utövare som verkar i kultursektorn? Är inte hela poängen med vårt demokratiska system att det ska vara ett fortlöpande återflux av information från folket så att makthavarna kan lägga om kursen för skutan? Istället skriver Lena Adelsohn Liljeroth en spekulativ och avsnoppande replik.

Naturligtvis kan ingen i den politiska nomenklaturen nämna kulturen idag utan att nämna dess ekonomiska fördelar. Kulturministern säger till och med på regeringens hemsida: ”Kultur är framför allt föda och språngbräda för själen – men bidrar också till högre ekonomisk tillväxt i samhället.” Som om inte föda och språngbräda för själen skulle vara tillräckligt? Många ”kulturarbetare” (konstnär är ett alldeles för fluffigt ord för arbetslinjen) ställer inte upp på enleveringen av deras talang och kroppar ut i de tassemarker som kallas kulturella och kreativa näringar. Ja, konstnärer är och har alltid varit en fundamental del av ekonomi och tillväxt men paradoxalt nog kommer den tillväxten väldigt sällan konstnärerna själva till del. Lena skriver vidare: ” Att uppmärksamma denna utveckling står inte i motsatsförhållande till att värna kulturens egenvärde”. Jag skulle öppna mitt hjärta för, och välkomna, en kulturminister som i alla fall försöker lyfta fram kulturens egenvärde istället för att reducera den till ännu en marknadsåtgärd. Sorry Lena, kulturen, konsten, själen (om man vill ta i) opererar enligt andra parametrar än de monetära flödena. Prinsesspartiet menar att det är problematiskt att landets högsta kulturpolitiker ständigt försöker ge kulturen alibi genom andra medel.

Kulturministern drar sig inte från att spekulera lite kring kulturarbetarna och deras arbetssituation. Möjligheter till avdrag i form av rot och rut skulle minska de svarta pengarna inom respektive bransch. Adelsohn Liljeroth vill ”ogärna tro att det problemet är lika stort i kultursektorn” och fortsätter alltså hellre, i likhet med sina allianskollegor, att stoppa huvudet i sanden snarare än att se på verkligheten. Ett eventuellt Kult- eller Krutavdrag skulle säkert minska andelen svarta pengar i kultursektorn MEN FRAMFÖR ALLT skulle det kanske kunna möjliggöra fler arbetstillfällen då fler företag (och privatpersoner) skulle ta en risk och använda sig av nya verktyg i affärer och privatlivet. Kultur är dyr och efemär och de kognitiva vinsterna är sällan så uppenbara i ögonblicket. Låt kulturen få en ärlig chans att höras och synas i karusellen av reklam och dålig underhållning!

Skapande Skola hålls gärna fram av Kulturministern som ett bevis på hur mycket som satsas på kulturen. Ja, det är mycket bra att ungarna får sig lite kultur till livs. Däremot allierar sig Prinsesspartiet med Söderlunds hållning: Skapande skola handlar inte om kultur, det handlar om pedagogik. Återigen reduceras kulturen till ett verktyg för att åstadkomma någonting annat. Ja Lena, jag ger dig en tumme upp för de arbetstillfällen som kulturarbetare får i rollen av pedagoger. Mycket bra! Men vi behöver politiker som vågar sig på ett perspektivskifte, en kognitiv kovändning som innebär att kulturen hålls upp som ett verktyg för meningsskapande och för avkodning av människors verklighet. Kulturen är inte grädden på moset, den är inte en liten krusidull på toppen som ska vara fin att titta på. Kulturen ska utmana, väcka, beröra, skapa sammanhang och gemenskap.

Idén om möjligheten till avdrag för att anställa kulturarbetare är bra. Den borde klubbas igenom av tanterna och farbröderna i Riksdagen.
Prinsesspartiet har kontaktat Kulturministern och avvaktar svar…

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Kult-avdrag?

Mats Söderlunds artikel på i Svenska Dagbladet verkar ha bemötts med en oförtjänt tystnad.

Jag (som själv är ”Kulturarbetare”) har ingen i min bekantskapskrets (de är också ”Kulturarbetare”) som gillar vår sittande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Ministern har en passiv inställning till kulturen och verkar sakna förståelse för kulturens djupare värde. Jag vågar påstå att denna minister, som hävdat att ordet ”kultur” är problematiskt och avskräckande, är helt fel kvinna på helt fel stol.

Alliansregeringen står vid rodret och det innebär nedskärningar i allt som gör livet gott och värt att leva: Skolan, Vården, Omsorgen och Kulturen förhandlas bort trots att dessa borde vara själva kärnan i byggandet av ett livskraftigt samhälle. Bortschabblandet av skolan innebär en fördummad och håglös ungdom som inte ges verktyg att ta del i samhället som värdiga medborgare. Nedmonteringen av vård och omsorg leder till rädsla och oro. Kulturen reduceras till ett pedagogiskt knep (skapande skola etc) där kulturen bara är ett medel för att åstadkomma någonting annat och det skapar andefattiga och fyrkantiga individer. Om man ens kan använda begreppet individ om människor som nekats den undervisning och vägledning som krävs för att skapa självständiga ungar.

Kulturministern lär ha sagt att en ”miljard kronor till kulturen är en miljard mindre till folket”. Lena, Jag vet att du med rätta blivit rejält utskälld för din inställning. Här får du en skopa ovett av mig också:

Kultur är INTE underhållning. Kultur är INTE ett pedagogiskt verktyg. Vad kultur ÄR:  Det medel med vilket människors horisonter flyttas och kognitiva kartor ritas om. Kulturen inbjuder till innovation och en förståelse för samhällets, och det större mänskliga samfundets, intima sammankopplingar med varandra. Kultur är inte någonting som man ägnar sig åt på fritiden, vi är nedsänkta i kultur, andas kultur, äter kultur, skapar kultur i vår vardag. Att åse Kulturministerns oförmåga att förstå dessa kulturens djupare strata är ohygglig för oss som arbetar med konst och kultur. Vi måste ha en politisk företrädare som är kompetent och som inte på allvar tror att ”en miljard till kulturen innebär en miljard mindre till folket”.

Tillbaka till Mats för en summering:
I artikeln levererar Mats Söderlund en lista med förslag på åtgärder som Kulturministern borde titta närmre på. Ett smart drag vore väl att, som Mats föreslår, införa en möjlighet till visst avdrag för köp av kulturella tjänster. Ett ”krut-avdrag” kanske? Med ett sådant Krut-avdrag (eller Kult-avdrag?) kan en större andel kulturarbetare få anställning och kanske rentav komma upp i skäliga ersättningsnivåer? Prinsesspartiet har kontaktat Lena Adelsohn Liljeroth för en kommentar.

Gode Gud bevare oss från Sverigedemokraternas Raseri och Kulturministerns Okunnighet

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Makten och det tredje könet

Några Kristdemokrater har laddat puffrorna och skjuter skarpt! Åtminstone är pennorna skarpare än intellektet hos de fem artikelförfattare som skrev under texten som publicerades i tidningen Dagen....

Författarna vänder sig emot att ett ”tredje kön” skulle införas i lagtexterna, gällande de som väljer (efter utförd könskorrigering) att behålla de ursprungliga barnalstrande könsdelarna som vi vanligtvis inte förknippar med motsatta könet. Författarna menar att det saknas ”goda skäl” att införa denna utökning i lagtexten.

Man/hen/ en menar vidare att det är rimligt att ”personer som lider av diagnosen könsidentitetsstörning” bör avkrävas att en ”kvinnlig könstillhörighet inte har manliga könskörtlar och tvärtom”. I själva verket menar dessa debattörer att det är rimligt att könsöverskridare saknar alla former av könskörtlar eftersom det inte är önskvärt att de ska kunna fortplanta sig. Detta helt i enlighet med en artikel jag skrev tidigare och som belyser de ”normalas” primitiva oro över mittemellan-tillstånd. Könsöverskridaren är en ”instabil kropp”, som inte så lätt låter sig klassificeras eller definieras. Man känner alltså en viss nervositet över att dessa porösa membran på samhällskroppen ska inbjuda farliga och kaotiska influenser och därför måste alla sådana kroppar kontrolleras och tämjas och reduceras till ofarliga (och steriliserade) objekt i det mänskliga kuriosakabinettet. Med andra ord, freaksen ska inte kunna reproducera.

Vidare menar de (artikelförfattarna) att det är onödigt att införa ett sådant lagförslag då endast en man av 500 opererade personer sedan 1972 har valt att behålla sina könsdelar. Kvinnor nämns, som vanligt, över huvud taget inte. Om en enda person har valt att behålla sina tidigare könsdelar, så vad är problemet?

Jag vill ta chansen att påpeka en sak: It’s a mans world, och det är en fördel för de som vill korrigera sina kön från man till kvinna. Det finns mer forskning och bättre utvecklade metoder. Människor som vill korrigera till manliga attribut väljer ibland att avvakta just med att göra plastikingrepp för att ändra utseende/ form på sina yttre könsdelar. Detta eftersom resultatet inte alltid blir så lyckat och man då kanske väljer att vänta till dess metoderna blivit bättre och ger bättre resultat.

”Vad gäller de eventuella barn som skulle födas och växa under dessa omständigheter finns allvarliga frågetecken kring hur ett sådant barn skulle kunna relatera till både sin förälder och sin egen könstillhörighet.” Barn är fantastiska varelser. Öppna, kärleksfulla och nyfikna. Jag tror att de som riskerar förvirring och svårigheter att relatera till medmänniskan efter genomförd korrigering är artikelförfattarna.

Slutligen signerar fem personer texten:
Tuve Skånberg,
riksdagsledamot (KD)

Annelie Enochson,
riksdagsledamot (KD)

Lars Gustafsson,
riksdagsledamot (KD)

Bengt Malmgren,
överläkare psykiatri

Anna Aronsson,
barnläkare

Jag ställer mig frågan. VAD TUSAN VET EN RIKSDAGSLEDAMOT om de här sakerna? Överläkare och barnläkare kan jag hysa en viss tilltro till men riksdagsledamöter behöver egentligen inte ha någon vidare kunskap i några som helst ämnen. Jag är nyfiken på vad som gör dessa tre trovärdiga i frågan. Dessutom ligger det dem i fatet att de företräder ett riksdagsparti som ju baserar sin värdegrund på TRO  – en av de minst förtroendeingivande karakteristika man kan tänka sig hos en makthavare. Jag vill att våra politiker ska ha en informerad åsikt, inte att de har en magkänsla av att deras favoritreligion har rätt. Undertecknarna är inte ens hederliga nog att erkänna i texten att det är könsöverskridarnas avvikelse ifrån den egna Bibliska världsbilden som är den djupare orsaken till uppropet. Jag välkomnar lite information om skribenternas bakgrund och (eventuella) tidigare yrkeserfarenheter. Kanske något som visar på hur just de är lämpade att ha en åsikt i frågan.

Slutsats: Personligen skiter jag i vilka könsdelar andra människor har. Jag kommer med all sannolikhet aldrig att bjudas in för att inspektera dem närmre ändå. Personligen är jag bekväm med att vara (någon sorts) biologisk man men har jag rätt att inskränka andras rättigheter att fullt ut fira sin egen sanning och sitt eget liv? Nej. Varje människa har själv suverän rätt till sin kropp och sitt tankegods och det ankommer inte på någon annan att inskränka hens rätt att vara sig själv. Såklart så länge det inte sker på bekostnad av någon annan. Denna någon skulle, enligt författarna, kunna vara ett barn. Ja Tuve, Anneli, Lars, Bengt och Anna: NI och ERA barn kommer göra livet surt för dessa små änglar som skulle kunna vara könsöverskridarnas livsfrukt. Ni och era åsikter bär skulden till mycket hat, utanförskap och sorg. Jag undrar om ni tänker ta ert ansvar?

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑

error: Content is protected !!